One Direction Novell

"”Jaha...”, säger Harry och tittar förvånat på honom, lutar sig fram mot micken, ”Får vi veta den lyckliga tjejens namn? Börjar det på Y?”, Han ser glatt på Louis, och fastän besvikna suckar hörs från kön ser jag hur alla fansen lutar sig fram. Louis ler stort.

”Nej, inte direkt”, säger han och jag flämtar till, ”Vi har inte varit tillsammans så länge, eller något, men vi vet båda vad vi vill, och vi är kära. My, du vet vem du är.”"

Moas perspektiv:

Jag gapar stort, tittar sedan på Harry och gapar, sneglar mot Louis och gapar och under tiden hinner jag uppfatta ett par likadana gap hos Liam och Harry. Ellinor ser mest förvånad och glad ut, som att hon vetat det ett tag.

Jag hinner få onda aningar under den tid det tar för mig att stänga min mun, och när jag vänder mig mot fansen igen med något som jag försökte få till ett pokerface, är de uppretade. ”Bitchar!”, skriker någon bland fansen och efter ett tag blir det nästan upplopp när hälften av fansen börjar skrika. Jag reser mig upp i panik och börjar flämta, eftersom jag inte fungerar bra i folkmassor, men Harry griper tag i min handled och drar ner mig på stolen igen.

”Om det blir ohanterligt gör killen därborta en signal”, väser han och nickar mot en kortklippt, lång man som står och håller koll på folkmassan, ”Och då eskorteras vi ut... Fasen, jag brukar inte hålla koll på sådant.”, Han ser för ett ögonblick ynklig ut, och jag klappar hans kind.

”Oroa dig inte”, säger jag hastigt, ”Jag fixar det. Jag håller koll. Vad var det för signal?”, han suckar lätt, med ett leende på läpparna, och sedan puffar han undan min hand från hans kind.

”Det behövs verkligen inte.”, ler han och knuffar mig lätt och kärleksfullt med sin armbåge in i mina revben, ”Jag är en stor och stark man, minns du?”, Jag skrattar till, och vänder mig mot det fan som tyst smugit fram mot oss och som nu sträcker fram en skrynklig poster mot Harry. Hon skjuter upp sina tjocka glasögon eftersom de halkat ner på hennes näsa, och sedan ler hon mot mig med ett par perfekta bubbelgumsrosa läppar.

”Gud vad söt du är!”, säger hon i en enda utandning och jag börjar automatiskt att rodna, ”En sådan perfekt tjej som du förtjänar verkligen Harry.”, hon blinkar mot mig, och Harry ler mot henne.

”Tack så mycket!”, säger både han och jag samtidigt, och Harry sträcker sig mot tjejen, ”Sträck fram armen!”, ber han och hon rynkar förvånat pannan men gör som han säger. Han skriver ner sitt nummer på hennes arm, och hon gapar stort.

”Bara ifall du vill ringa någon gång och ses kanske.”, blinkar han och hon trycker sina båda vackra händer mot munnen.

”Verkligen?”, kvider hon och Harry ler mot henne, nickar. Jag tar hans högra hand i min, och han vänder sig glatt mot mig. Min man. Den man som blir så glad när någon av hans fans är trevlig mot mig, att han ger henne sitt nummer. Hans privata nummer, dessutom, ser jag när jag tittar nära på hennes arm. Jag blir nästan lite avundsjuk.

”Tack så mycket”, ler jag mot henne när hon blir bedd av en säkerhetsvakt att gå vidare, ”Det var verkligen snällt.”, Hon ler svimfärdigt tillbaka, skjuter åter igen tillbaka sina glasögon och håller på att glömma sin signerade plansch, när Harry påminner henne.

”Du kommer få byta nummer”, säger Niall när det blir ett tillfälligt stopp mellan signeringarna, och de flesta har gått, ”Hon kommer definitivt lägga ut dem på internet. Hon verkar vara en sådan tjej. Söt, men ute efter popularitet.”, Jag fnyser till, Harry skrattar.

”När blev du den överanalyserande typen, Niall?”, frågar jag och han lipar mot mig.

”Tyst, unge!”, vi börjar skratta, och sedan börjar fansen be om signeringar igen.

Johannas perspektiv:

Jag kurar ihop mig framför brasan som jag och Zayn gemensamt tänt ute på stranden, lägger armarna om benen och huttrar till. Mörkret har börjat falla, och trots att elden brinner så är det kallt. Zayn sätter sig ned och räcker mig en kylig öl från det sexpack som han hämtat i vårt hotellrums kyl.

”Tack”, säger jag lätt och han lutar huvudet mot min axel. Jag stelnar till, men börjar ändå klappa honom på huvudet. Som en hundvalp ger han mig en lätt puss på kinden, och sedan slappnar han av. Jag ställer ner min öl i sanden, medan Zayn börjar dricka ur sin, och sedan stirrar jag in i hans ögon, ser hur elden leker med skuggorna dem, hur han koncentrerar sig på mig.

”In this moment, we're connected. If we fall, we fall together.”, säger han, ord utan betydelse men som jag anar betyder mer för honom än vad man kan tro,”Jag älskar dig”, säger han och sätter ner ölen i sanden, lutar sig fram och kysser mig, tar tag i mig och vrider mig så att jag ligger ovanpå honom.

”I can't be on top, I am to heavy!”, skrattar jag, och Zayn ler okynnigt.

”Don't worry.”, Säger han med en blinkning, ”I can be on top if you want to. It will be more nice for me that way, I guess.”, Jag börjar rodna, öppnar munnen och stirrar på honom, börjar vrida mig i hans hårda grepp, känner hans skäggstubb stryka mig över kinden. Jag ryser av välbehag.

”Du missuppfattade mig!”, säger jag anklagande, och han kramar mig och borrar in näsan i min halsgrop.

”Jag missuppfattade ingenting, gumman”, ler han med läpparna mot min bara hud och sedan låter han sina fingrar greppa tag om min rumpa, ”Jag bara valde att se det som jag ville se det. Du och jag. Tillsammans.”, han ler stort mot mig och jag ler osäkert tillbaka.

”Du skämmer ut mig...”, mumlar jag och han kysser mig, låter sina händer treva sig uppför min rygg. Jag drar mig undan, sätter mig med armarna runt benen igen och biter mig så hårt i läppen att det börjar smaka blod i munnen.

”Vad är det?”, frågar han mjukt men försöker inte göra några mer närmanden, och jag sväljer hårt, innan jag lutar huvudet bakåt och andas in den salta, fräscha havsluften.

”Vi kanske...”, jag frustar till och tar Zayns hand, böjer huvudet och ger honom en intensiv blick som jag hoppas utstrålar styrka och beslutsamhet, ”inte borde vara tillsammans. Jag förtjänar inte dig, jag och Louis var ju ihop...”, jag snyftar till utan att vilja göra det egentligen, och han kramar om mig, och pussar mig på pannan, och trots att han verkar okej med det känner jag hur spända hans muskler är. Jag lutar huvudet mot hans välbekanta kropp, sluter ögonen.

”Vi kan väl åka hem imorgon”, hör jag Zayn säga som i ett dis eftersom jag håller på att somna redan, ”eftersom vi har det här med känslorna uppklarade, menar jag.”, Jag pustar till för att säga ja, och sedan somnar jag. I armarna på den man som kanske älskar mig mest i hela världen.

Moas perspektiv:

”Jag o Zayn åker nue! Kmr hem extra tidigt, relationer uppklarade! Puss, ses om typ fem timmar. Jag smsar när du kan hämta mig från flygplatsen? Zayn ska typ på nåt möte eller något. Boring, för vi skulle ta en fika... :((((( /Bäveriton som nu faktiskt kommer sakna det varma vattnet och luften som är som en varmfläkt... <3333”

Jag lägger ifrån mig mobilen och gnuggar mig i ögonen. Galna kvinna som skickar sms klockan fem på morgonen. Jag sneglar mot Harry, som fortfarande sover efter att vi alla kommit hem, trötta och lätt fulla - inte jag, Ellinor och My eftersom vi är minderåriga – och stupat i säng direkt klockan tre mitt i natten. Eller, Harry hade ju inte velat sova direkt eftersom han är något av en snuskhummer, men jag hade bestämt påpekat att jag inte hade tänkt göra något snuskigt när han var både full, svettig och trött. Helt enkelt.

Hans lockiga hår är nästan bara lätt vågigt nu när han inte har duschat efter att ha kramats och pussats med alla de där fansen som dessutom har strukit hans hår, och hans mun rör sig lätt i sömnen när han plötsligt suckar till, gnäller lite och puffar till mig med benet.

I sömnen, alltså. Jag suckar, klappar honom på huvudet och tar på mig de ”tråkiga” kläder jag först och främst satte på mig i går, och sedan går jag ut ur rummet och in i köket, medveten om att jag inte kommer kunna sova något mer nu.

Trots att jag bara sovit två timmar. En och en halv om jag räknar med att jag fått protestera mot Harry i en halvtimme, innan han gav upp och somnade.

Jag tar fram en jordgubbsyoghurt ur kylskåpet, medveten om att det inte är nyttigt, och sedan häller jag upp frasiga flingor i en skål tillsammans med yoghurten. Jag slickar sedan i mig det, dricker lite vatten direkt från kranen innan jag inser att det inte är så hälsosamt, och sedan dricker jag lite mjölk.

Direkt från paketet. Jag tar upp mobilen jag stoppat i bakfickan och skriver ett meddelande till Johanna som jag skickar iväg efter att jag kollat igenom det ett x antal gånger.

”Hej,Bäverito! XD Du väckte mig klockan fem på morgonen... :((( Kan jag inte hämta dig tidigare, Harry, Liam, Louis och Niall kommer vara bakfulla typ hela dagen och det är inte kul. Lovar jag dig. Xoxo /Dr. kokosnöt”

Jag sluter ögonen och börjar massera ögonlocken, innan jag bestämmer mig för att gå tillbaka till sängen.

Johannas perspektiv:

Mobilen brummar till i fickan, och jag rycker till. Egentligen borde jag ha flightmood när jag flyger, men eftersom jag vill smsa med Moa har jag den öppen för sms och samtal, samt internet. Vilket i och för sig kanske kan störa någon grej i planet och få oss att störta. Men jag vill ju smsa.

Jag drar snabbt upp mobilen, checkar smset och biter mig i läppen när jag läst klart. Visst, jag skulle landa klockan tolv svensk tid, men jag ville ju också följa med Zayn till mötet han skulle gå på... som en slags fredsgest.

Vi är faktiskt inte bara vänner – gesten. Vi är bästa vänner. Som kan hångla ibland. Men bara för att du är så snygg och bra på det. Inte för att vi egentligen är kära. För det finns bara en kille för mig. Jag lutar mig mot flygplansarmstödet, drömmer mig bort till Louis som kommer att återförenas med mig hemma i Irland.

Jag ler åt mig själv, skriver ett ”Visst! Jag landar tolv, vara där halv ett?” till Moa, sedan skickar jag det och lutar mig tillbaka i stolen, vrider huvudet åt vänster där Zayn sitter och ser spänd ut.

”Lugna dig”, säger jag tyst, ”Du har köpt en hel rad åt oss. Bara för att vi inte hade tid att boka klass ett betyder inte det att alla kommer känna igen dig bara för att vi sitter i ekonomiklass.”, Han ger mig en ”är du galen” - blick, och sedan lutar han sig mot fönstret och sluter ögonen.

Ja, han fick fönstret. Men bara därför att jag vill göra honom glad igen. Fredsgesten.

Jag blundar, försöker få tiden att driva iväg.

Moas perspektiv:

Jag slår upp ögonen för andra gången idag, väcks av Harry med en näpen kyss på näsan. Jag rodnar, men måste ändå rynka på näsan på grund lukten. Gammal instängd spritandedräkt.
”Godmorgon, min blomma”, säger han trött, och sedan gnuggar han sig i ögonen. Jag suckar.

”Du skulle inte ha gått på den där festen, älskling”, ler jag stort mot honom och klappar honom på huvudet, ”Det får dig att bli helt sänkt dagen efter.”

Tidigare:

""Vilka fina kläder du har...”, säger jag tyst och lägger plötsligt märke till att Louis också är lite uppklädd. Röda byxor, en randig t-shirt och ett par röda hängslen. Jag gapar. ,”Ska ni ha en konsert?!”, flämtar jag, och Harry mimar 'frukosten'. Han tar tag i mig och börjar dra mig ut ur rummet."

Moas perspektiv:

”Godmorgon, Moa!”, säger Ellinor när jag kommer in i köket, och sedan dras hennes blick till Harry, ”Godmorgon, Harry. Har du berättat det än?”, Hon kramar om Liams hand, och de ger varandra en kärleksfull blick. Harry muttrar till.

”Måste alla skvallra?”, frågar han grinigt, och sedan tar han min hand i sin och kramar om den, innan han drar ut en stol åt mig. Jag sätter mig, och ler nyfiket mot Harry när han sätter sig ner bredvid mig. Det var faktiskt rätt mysigt den sekunden. Niall äter, som vanligt, på gammal kall pizza och väger på stolen. Liam skrattar åt Niall när han ramlar samtidigt som han håller Ellinor i handen, och hon lutar sig mot hans axel. Louis sätter sig leende ner vid bordet och petar på My, som förvånat tittar på honom och skrattar till innan hon kramar honom. Harry ler tyst mot mig, och jag ler tillbaka, ger honom en ogenerad puss. Niall log lite mot mig, och jag ler tillbaka, hans leende är glatt och jag pustar ut. Han kanske inte är kär i mig längre.

”Jo”, säger Harry och alla tystnar och vänder sig mot oss två, ”jag har ju en överraskning, som vissa kallar det”, han ger Louis en sträng blick, och Louis rycker på axlarna, ”och den gäller inte bara mig och dig, Moa, utan det är även ett stort steg för Liam, Ellinor och L...”, han avbryter sig när Louis gör en grimas, och sedan vänder han sig mot mig med ett stort leende på läpparna.

”Vad är det ,vad är det?”, får jag fram och Harry tar mina händer.

”Jag och killarna, ja, inte Zayn, ska på en meet&greet idag och... Vi hade tänkt ha med oss er, liksom berätta att vi hör ihop.”, Jag gapar stort, och sedan reser jag mig upp med ett glatt tjut.

”Jaaaa!”, skriker jag och hoppar runt i en cirkel med händerna ovanför huvudet, ”Vi hör ihop!”, Harry ler glatt mot mig, och jag skrattar tillbaka, hoppar fram och kramar honom. Egentligen vet jag inte varför jag är så glad. Kanske är jag lycklig därför att alla Directioners nu kommer att få veta att han... att min Harry... är paxad. Av mig. Och dessutom skulle det inte vara så dumt att bli följd av alla de där twitterfansen, som skulle börja följa mig eftersom jag är Harrys flickvän... Jag stannar upp mitt i mina själviska tankar och får en klump i magen.

”Harry...”, säger jag tyst och han ser oroligt på mig, ”Kommer det inte förstöra lite för er? Ni ska ju på turné snart igen och... med flickvänner kanske det förstör lite eran karriär...”, jag sväljer snabbt, och Harry skakar leende på huvudet.

”Det funkade bra när Louis var med Eleanor... och Liam med Danielle.”, Liam och Louis grimaserar glatt, och Liam kramar Ellinors hand hårdare än förut eftersom hon börjat se ledsen ut. Jag ler tappert.

”Visst... men så fort det blir något problem med din karriär så gör vi slut framför media. Såklart inte på allvar.”, han ler stort mot mig och ska precis svara, när min mobil plingar till i min bakficka. Jag skakar på huvudet, och drar fram mobilen.

”Sms från ”Bäverito <3” ”, står det med stora rosa bokstäver på skärmen, och jag öppnar nyfiket sms:et, för att få se vad Johanna, Bäverito, skrivit.

”Hej!

Jamaica är ett rätt fint land... mycket Directioners här. Zayn stannar och tar kort med många.

Vi hinner aldrig fram. Vill hem. Underhåll Louis åt mig. Ring mig. Upplys mig. Ta mig härifrån...”,

Jag sväljer besvärat och klickar på ”Svara”-knappen, trycker hårt på skärmens upplysta bokstäver.

”Har du det inte kul, gumman?

Jag saknar dig... :( Synd att du vill hem. Vi ska till en meet&greet idag och Harry och Liam ska berätta att de har mig och Ellinor som flickvänner...”, jag hejdar mig och tänker efter, men skickar ett hjärta efter en stunds eftertanke, ler när det skickas iväg.

”OM JAG INTE VARIT SÅ JÄVLA DUM I HUVUDET KUNDE DET HA VARIT JAG OCH LOUIS OCKSÅ!!!!!”, får jag snabbt tillbaka, och utan att svara lägger jag ner mobilen i fickan och vänder mig mot Harry. Louis tittar misstänksamt på mig.

”Vem var det?”, frågar han kallt, och jag försöker le obesvärat mot honom.

”Min kompis. Johanna.”, Louis tittar ner i bordet och spänner käkarna, och jag vill nästan börja gråta när jag ser hur mycket han kämpar mot tårarna för en sekund.

”Jaha. Vad skrev hon?”, Hans röst skär sig och jag sväljer till, drar bak håret bakom öronen.

”Hon skrev att hon var dum. Att hon saknade dig. Att hon ville hem.”, han sluter ögonen och jag kan skymta ett litet leende över hans läppar innan han tar My's hand.

”Vill du vara min dejt på meet&greet? Eller alltså, inte dejt, men att du hänger med?”, Hon rodnar till, och sänker blicken, innan hon ler stort.

”Absolut!”, säger hon glatt, ”Det verkar jättekul. När drar vi?”, hon sträcker fram handen mot Louis, och han tar den med ett leende. Jag börjar helt plötsligt känna mig lite illamående, och lyckan som jag för en stund sedan känt, är borta. Förstörd. Av Louis.

”Flirtar du med My?”, frågar jag, till synes glatt och välmenande, men egentligen väldigt bittert, ”Vad gulliga ni är tillsammans!”, jag skickar ett leende mot dem, och My rodnar till, men släpper inte Louis' hand. Louis ler mot mig, och Niall slutar äta. Liam harklar sig och Ellinor tittar glatt på My. Harry ser bara tvivlande ut.

”Javisst”, säger Niall ansträngt, ”Jättegulliga. Lika gulliga som du, Louis, och min syster var igår när ni hånglade.”, jag skickar en tacksam tanke till Niall, och Louis' leende försvinner och han börjar se ledsen ut igen. My's ansikte kan nog inte bli mycket rödare, och hon släpper Louis' hand men han håller kvar.

Harry tar tag i min arm, skickar sin blick in i mig.

”Vad är det, gumman?”, frågar han, ”Vad är det som gör dig upprörd.”, Jag skickar en luftkyss mot honom, och sedan vrider jag mungiporna uppåt igen.

”Inget, gubben. När sa du att vi skulle vara på den där meet&greet?”, han skakar på huvudet och ler motmig.

”Det sa jag inte. Vi ska vara ute om huset om en halvtimme. Då kommer en minibuss hämta oss.”, han ler mot mig och drar blicken över min kropp, ”Du har jättefina kläder, gumman, men vill du inte byta om? Till något mer... vågat? Kanske en kavaj?”, han ler och jag drar åt mig min arm, snurrar runt och blinkar mot honom.

”Visst”, får jag fram innan jag generat springer iväg mot mitt och Harrys rum, där jag öppnar garderoben och drar fram ett lila linne och en svart tubhalsduk, ett par svarta jeans och ett par lika svarta högklackade. Jag sätter snabbt på mig kläderna och tar skorna i handen, innan jag springer tillbaka till Harry, pustandes.

”Det var snabbt. Och mycket mer vågat!”, ler Liam och Harry nickar imponerat. Jag fnittrar till och sätter mig i Harrys knä, pussar honom på näsan.

Twitterföljare, here I come.

Tidigare:

"”Mitt hjärta och min kärlek är din”, säger jag snyftandes, ”Men jag kan inte lova bort mig. Inte ens till dig... Inte än... Inte nu, när du har hela ditt liv framför dig...”, han tar mig i sin famn och kysser mig, och efter att han snuddar vid mina lår spelar inte ord någon roll längre..."

Johannas perspektiv:

Deras kroppar rör sig innanför fönstret, och när gardinerna dras ner ser jag allting. Harrys oklädda kropp som trycks mot hennes lika nakna, hans tunga som rör sig över hennes bröst. Jag känner mitt ansikte hetta till, och jag vänder bort blicken, vänder mig bort från deras heta scener. Med en lätt handgest beordrar jag den svarthåriga, storbystade chauffören att åka, och medan hjulen tyst rullar ut från gatan försöker jag få det jag nyss bevittnat ur huvudet.

Moas perspektiv:

Harmoni. Han är gjord för mig, jag var född för att göra detta med honom. Han låter sin mjuka, stora, varma hand lyfta mitt huvud så att våra blickar möts, min lätt avvikande och hans stark.

”Jag älskar dig”, flämtar han fram, och låter sina fingrar glida över min kropp. Jag grimaserar lätt, och suckar sedan till av, när min kropp exploderar av njutning. Jag mumlar något tillbaka, och begraver näsan i hans halsgrop, börjar nästan gråta. Min Harry, min Harry! Min man!

”Vi... kan fortsätta... i sovrummet...”, säger jag andfått och han nickar, lyfter upp mig och börjar bära mig mot sovrummet, innan han låter sin tunga börja vandra över min kropp...

”Godmorgon”, mumlar Harry när hans läppar har lämnat min panna. Jag slår upp ögonen, sträcker på mig och gäspar innan jag besvarar hans puss.

”Godmorgon, älskling”, säger jag och smakar extra på orden. Älskling. Enligt den digitala klocka som jag kastat på golvet under natten är klockan bara elva på förmiddagen, men jag känner mig mer utvilad än vad jag gjort på länge och när jag vrider mig om för att krypa ihop i Harrys famn, känner jag mig till och med rastlös.

”Har du något inplanerat idag?”, frågar Harry när han trycker sina läppar mot mina nyckelben, och jag ryser till för en sekund.

”Nej...”, säger jag förväntansfullt, men blir snabbt avbryten

”Varför låg era kläder i köket?”, Louis rycker upp dörren och kastar sig mot oss, försöker dra av oss täcket. Jag skriker till, men börjar sedan skratta, och Harry muttrar bara.

”Du är för ung för att förstå sådant, Lou”, säger han snabbt, och Louis skrattar till, rufsar om i hans hår.

”Tyst, unge!”, säger han och vänder sig sedan förväntansfullt mot mig, som rodnar och virar in sig ännu tätare i täcket, ”Har du berättat?”, frågar han glatt, och jag spänner öronen.

”Nej, Lou, och nu har du förstört överraskningen...”, Harry spänner blicken i honom, och han lägger snabbt händerna över munnen och undslipper sig ett snabbt 'Oops', innan jag griper tag i Harrys arm.

”Vadå?”, säger jag entusiastiskt, ”Vad för överraskning?”, Harry ger Louis en blick, innan han ger mig ett strålande leende. ”Du får veta vid frukosten!”, säger han snabbt, och jag putar ut med underläppen.

”Vad tråkigt!”, säger jag och vilar huvudet på hans bröst, och genast lyckas Louis tränga sig in mellan oss. Jag skriker till och när jag ska dra mig undan ramlar jag ur enkelsängen, eftersom vi inte hade tid att flytta ihop de två sängarna.

”Moa!”, flämtar Harry när jag suckande gnider mig på huvudet, och Louis skrattar.

”Moahaha!”, säger han högt och kramar om Harry, ”Nu är han min!”, jag suckar och trevar på golvet efter mina kläder men minns, efter en pinsam sekund, att jag glömt dem i köket. Mina trosor och min BH också! Jag biter mig i tungan för att hindra att mig själv från att skrika till, och sedan ställer jag mig upp, utan att bry sig om att Louis antagligen kan se mig naken. Hans blick är fäst vid Harry, som en riktigt gentleman, och Harry himlar med ögonen mot mig, men sedan lägger han armen om Louis och drar honom till sig, pussar i den äldre mannens hår.

”Vad mysigt”, säger jag ironiskt och kastar mig fram mot garderoben där jag tar fram de minst iögonenfallande kläder jag kan hitta; ett hudfärgat underklädersset, en svart t-shirt och ett par mörka jeans samt ett svart armband i läder. Snabbt kränger jag på mig dem, och vänder mig mot Harry som beundrande tittar på mig, med munnen lätt öppnad. Louis har ögonen slutna. Jag fnittrar och gör en lätt piruett framför honom, slår ut med armarna och ropar ”tadaa!”. Harry skrattar, och Louis öppnar prövande det ena ögat, ler ett leende utan glädje. Åh. Johanna. Jag känner hur mitt eget leende försvinner, och jag anstränger mig för att hitta tillbaka till det.

”Har Zayn åkt?”, frågar jag nyfiket, innan jag studsar fram till dörren utan att bry mig om hur Harry rycker till. Louis nickar.

”Han åkte för någon timme sedan”, säger han kallt, ”Ville inte låta Yoana vänta.” Det syns att han vill spotta, och han reser sig argt upp. Jag skäms. Alla hatar Zayn nu. Trots att han bara är kär.

”Vi går ut till frukosten nu, va?”, säger Harry stelt och reser sig upp, tar upp en röd tröja, kavaj och ett par beige byxor från golvet. Jag rynkar förvånat ögonbrynen.

”Vilka fina kläder du har...”, säger jag tyst och lägger plötsligt märke till att Louis också är lite uppklädd. Röda byxor, en randig t-shirt och ett par röda hängslen. Jag gapar. ,”Ska ni ha en konsert?!”, flämtar jag, och Harry mimar 'frukosten'. Han tar tag i mig och börjar dra mig ut ur rummet.

Tidigare:

"”Mitt hjärta och min kärlek är din”, säger jag snyftandes, ”Men jag kan inte lova bort mig. Inte ens till dig... Inte än... Inte nu, när du har hela ditt liv framför dig...”, han tar mig i sin famn och kysser mig, och efter att han snuddar vid mina lår spelar inte ord någon roll längre..."

Johannas perspektiv:

Deras kroppar rör sig innanför fönstret, och när gardinerna dras ner ser jag allting. Harrys oklädda kropp som trycks mot hennes lika nakna, hans tunga som rör sig över hennes bröst. Jag känner mitt ansikte hetta till, och jag vänder bort blicken, vänder mig bort från deras heta scener. Med en lätt handgest beordrar jag den svarthåriga, storbystade chauffören att åka, och medan hjulen tyst rullar ut från gatan försöker jag få det jag nyss bevittnat ur huvudet.

Moas perspektiv:

Harmoni. Han är gjord för mig, jag var född för att göra detta med honom. Han låter sin mjuka, stora, varma hand lyfta mitt huvud så att våra blickar möts, min lätt avvikande och hans stark.

”Jag älskar dig”, flämtar han fram, och låter sina fingrar glida över min kropp. Jag grimaserar lätt, och suckar sedan till av, när min kropp exploderar av njutning. Jag mumlar något tillbaka, och begraver näsan i hans halsgrop, börjar nästan gråta. Min Harry, min Harry! Min man!

”Vi... kan fortsätta... i sovrummet...”, säger jag andfått och han nickar, lyfter upp mig och börjar bära mig mot sovrummet, innan han låter sin tunga börja vandra över min kropp...

”Godmorgon”, mumlar Harry när hans läppar har lämnat min panna. Jag slår upp ögonen, sträcker på mig och gäspar innan jag besvarar hans puss.

”Godmorgon, älskling”, säger jag och smakar extra på orden. Älskling. Enligt den digitala klocka som jag kastat på golvet under natten är klockan bara elva på förmiddagen, men jag känner mig mer utvilad än vad jag gjort på länge och när jag vrider mig om för att krypa ihop i Harrys famn, känner jag mig till och med rastlös.

”Har du något inplanerat idag?”, frågar Harry när han trycker sina läppar mot mina nyckelben, och jag ryser till för en sekund.

”Nej...”, säger jag förväntansfullt, men blir snabbt avbryten

”Varför låg era kläder i köket?”, Louis rycker upp dörren och kastar sig mot oss, försöker dra av oss täcket. Jag skriker till, men börjar sedan skratta, och Harry muttrar bara.

”Du är för ung för att förstå sådant, Lou”, säger han snabbt, och Louis skrattar till, rufsar om i hans hår.

”Tyst, unge!”, säger han och vänder sig sedan förväntansfullt mot mig, som rodnar och virar in sig ännu tätare i täcket, ”Har du berättat?”, frågar han glatt, och jag spänner öronen.

”Nej, Lou, och nu har du förstört överraskningen...”, Harry spänner blicken i honom, och han lägger snabbt händerna över munnen och undslipper sig ett snabbt 'Oops', innan jag griper tag i Harrys arm.

”Vadå?”, säger jag entusiastiskt, ”Vad för överraskning?”, Harry ger Louis en blick, innan han ger mig ett strålande leende. ”Du får veta vid frukosten!”, säger han snabbt, och jag putar ut med underläppen.

”Vad tråkigt!”, säger jag och vilar huvudet på hans bröst, och genast lyckas Louis tränga sig in mellan oss. Jag skriker till och när jag ska dra mig undan ramlar jag ur enkelsängen, eftersom vi inte hade tid att flytta ihop de två sängarna.

”Moa!”, flämtar Harry när jag suckande gnider mig på huvudet, och Louis skrattar.

”Moahaha!”, säger han högt och kramar om Harry, ”Nu är han min!”, jag suckar och trevar på golvet efter mina kläder men minns, efter en pinsam sekund, att jag glömt dem i köket. Mina trosor och min BH också! Jag biter mig i tungan för att hindra att mig själv från att skrika till, och sedan ställer jag mig upp, utan att bry sig om att Louis antagligen kan se mig naken. Hans blick är fäst vid Harry, som en riktigt gentleman, och Harry himlar med ögonen mot mig, men sedan lägger han armen om Louis och drar honom till sig, pussar i den äldre mannens hår.

”Vad mysigt”, säger jag ironiskt och kastar mig fram mot garderoben där jag tar fram de minst iögonenfallande kläder jag kan hitta; ett hudfärgat underklädersset, en svart t-shirt och ett par mörka jeans samt ett svart armband i läder. Snabbt kränger jag på mig dem, och vänder mig mot Harry som beundrande tittar på mig, med munnen lätt öppnad. Louis har ögonen slutna. Jag fnittrar och gör en lätt piruett framför honom, slår ut med armarna och ropar ”tadaa!”. Harry skrattar, och Louis öppnar prövande det ena ögat, ler ett leende utan glädje. Åh. Johanna. Jag känner hur mitt eget leende försvinner, och jag anstränger mig för att hitta tillbaka till det.

”Har Zayn åkt?”, frågar jag nyfiket, innan jag studsar fram till dörren utan att bry mig om hur Harry rycker till. Louis nickar.

”Han åkte för någon timme sedan”, säger han kallt, ”Ville inte låta Yoana vänta.” Det syns att han vill spotta, och han reser sig argt upp. Jag skäms. Alla hatar Zayn nu. Trots att han bara är kär.

”Vi går ut till frukosten nu, va?”, säger Harry stelt och reser sig upp, tar upp en röd tröja, kavaj och ett par beige byxor från golvet. Jag rynkar förvånat ögonbrynen.

”Vilka fina kläder du har...”, säger jag tyst och lägger plötsligt märke till att Louis också är lite uppklädd. Röda byxor, en randig t-shirt och ett par röda hängslen. Jag gapar. ,”Ska ni ha en konsert?!”, flämtar jag, och Harry mimar 'frukosten'. Han tar tag i mig och börjar dra mig ut ur rummet.

Tidigare:

"”Ska du åka?”, frågar jag mjukt, för hon behöver ju inte åka om hon inte vill, men hon tittar ilsket upp på mig och blottar sina vita tänder.

”Såklart!”, fräser hon, ”Jag ska hämnas!”"

Moas perspektiv:

Hennes käkar tuggar snabbt och hårt, flingorna krasar mellan hennes tänder och hon drar undan sitt blonda hår från ansiktet och slutar sedan äta, tittar ner i mjölken och flingorna. Hon skjuter bort tallriken, och jag ser hur hennes underläpp börjar darra.

”Du måste äta!”, säger jag högt och trycker skålen mot henne, ”Du ska faktiskt flyga idag. Du vet, trycket uppe i luften... Du vill inte spy...”, Hon börjar gråta, tyst, och drar tallriken nära sig och börjar äta igen, medan tårar droppar från hennes kinder och ner i skålen med mjölk.

”J-jag v-vill inte!”, gråter hon med munnen full av mosad mat, och jag gör en grimas, lutar huvudet i handen. Harry kommer in i rummet, med håret rakt upp och med ögonen halvslutna.

”Hur mycket är klockan?”, mumlar han och jag fylls av begär och längtan. Han hade valt att inte sova med mig i natt. Våra sängar som vi flyttat ihop till en dubbelsäng hade han flyttat isär och han hade förklarat det med att han behövde sin privattid. Som att han behövt privattid de andra kvällarna när det var jag som, långt in på natten, fick kvida efter privattid.

”Klockan är halv sex på morgonen, hjärtat.”, kurrar jag mjukt, och Harry tittar argt på mig en stund innan han vänder blicken mot Johanna och ignorerar mig. Jag känner hur mitt hjärta sjunker i bröstet, och det blir svårt att andas en stund.

”Varför är ni uppe så tidigt?”, viskar han och Johanna ger mig en medlidande blick, hon har uppenbarligen fattat vad vårat ”bråk” handlar om. Men hon är ju allt annat än dum.

”Jag ville spendera lite tid med Moa innan jag åker”, säger hon tyst och börjar peta runt i flingorna, och Harry biter sig i läppen. Jag kan inte hjälpa att jag börjar morra vid åsynen, och Harrys mungipor dras upp i ett fnittrande leende en sekund, innan han blir arg och stum igen. Jag rodnar till. Han måste hata mig.

Harrys perspektiv:

Hon är min!, skrek det i mitt huvud, men jag ignorerade det. Moa kysste Zayn. Zayn kysste Moa. Framför mig. Efter att de legat och pratat. Det bultar i mitt huvud, och jag gnäller till. Dumt att jag var tvungen att väckas av en mardröm, att jag var tvungen att famla efter Moas välbekanta, varma kropp och begrava ansiktet i hennes nakna, tröstande famn. I mörkret hade hon legat flera meter bort, med ansiktet vänt mot mig, kroppen hoprullad.

Hon är min! Jag suckar kallt och går fram och sätter mig bredvid Yoana, tar flingpaketet och börjar gräva i det. Ingen av tjejerna protesterar, och jag slutar genast. Det är verkligen inte kul att göra någonting utan att de protesterar.

”Så... vad ska ni göra på semestern?”, frågar Moa lågt, och nu är det min tur att morra. Hon fnittrar till, och trots att de har släckt i köket och det är mörkt ute, kan jag se hur Yoana börjar rodna.

”Kan ni sluta sända romantiska sexkänslor mellan varandra när jag sitter mellan er?”, frågar hon med ansiktet neråt, och jag backar undan lite från henne, brister i skratt precis som Moa.

”Nej, men allvarligt nu!”, skrattar jag och lägger fingret mot munnen för att tysta dem, ”Vad ska ni göra?”, Jag kan se hur Yoana börjar vrida sig på stolen och hur hennes käkar spänns när tar sats för att svara mig.

”Ingenting”, harklar hon fram, ”Jag ska förklara det för honom att han inte kan... göra så...”, hon tystnar, och jag ser hur hennes ögon blir blanka. Det ringer på dörren, och Yoana studsar upp.

”Åh, det är min taxi!”, säger hon högt, och kramar om Moa, innan hon börjar gå mot dörren.”

”Vänta!”, ropar den vackra brunetten framför mig, och jag sväljer, rufsar mig själv i håret, ”Dina väskor! Är du säker på att jag inte ska följa med? Ska inte Zayn följa med?”, Yoana skakar på huvudet.

”Zayn skulle ta mina väskor. Jag är snart arton, jag kan ta vara på mig själv. Zayn kommer senare. Vi ska åka på samma flyg, inte samtidigt.”, Hon brister i gråt, och det gör Moa också.

”Hur ska jag klara mig utan dig?”, snyftar hon och de båda kastar sig i varandras famnar. Jag tittar bort, och börjar äta på flingorna igen. Efter det blir det lite mer gråt och kramar, innan Yoana äntligen lyckas gå ut genom ytterdörren och det blir tyst igen. Moa torkar tårarna.
”Jaha”, säger hon kallt, ”Så du har... slutat vara sur på mig.”, Hon tittar åt sidan och jag sluter ögonen, pressar fingertopparna mot ögonlocken.

Moas perspektiv:

”Moa...”, kvider han ynkligt och jag fnyser till.

”Vad är det som har fått dig att ändra dig?”, säger jag fortfarande med blicken riktad ut genom fönstret, ”Du blev sugen på att hångla?”, jag vill låta tuff, men känner hur jag börjar darra på ordet hångla, och inom några sekunder gråter jag. Gud vad mycket tårar. Min tröja fläckas både av tårar som kommer från Johanna och tårar som kommer från mig, och Harry springer snabbt fram och omfamnar mig, låter sin tunga svepa under mina ögon och fånga upp tårarna. Jag slutar genast att gråta, känner att jag mot min vilja slappnar av i hans famn.

”Moa”, mumlar han med sina läppar mot min panna, och hans händer börjar röra sig i cirklar över min rygg, ”Jag älskar dig. Jag blev chockad. Arg. Avundsjuk, förbannad. Jag... förlåt mig. Förlåt mig, förlåt mig, förlåt mig!”, han stönar, och jag biter mig i läppen, vänder ansiktet uppåt, fångar upp hans underläpp mellan mina tänder.

”Jag vill egentligen inte förlåta dig”, säger jag tyst, låter fingrarna spela över baksidan av hans jeans, ”Men jag älskar dig också. Mer än jag trodde var möjligt.”, Han drar upp mig i sin famn, kysser mig och häver upp mig på bordet så att mina ögon är i höjd med hans.

”Jag har ingen ring”, säger han och faller ner på knä, och genast börjar minnen från Niall att spela i mitt huvud, men jag trycker bort dem och ägnar mig helt åt Harry, låter mina fingrar leka i hans hår, ”men jag lovar bort mitt hjärta till dig. Alltid. Vill du gifta dig med mig?”, jag börjar snyfta, låter fingertopparna snudda vid hans läppar, innan jag vänder mig bort.

”Mitt hjärta och min kärlek är din”, säger jag snyftandes, ”Men jag kan inte lova bort mig. Inte ens till dig... Inte än... Inte nu, när du har hela ditt liv framför dig...”, han tar mig i sin famn och kysser mig, och efter att han snuddar vid mina lår spelar inte ord någon roll längre...

Jag tvingar armarna att röra sig fram och tillbaka, upp och ner. Genom det grumliga vattnet ser jag Harrys ansikte, sammanbitet, hans ögon öppnas och fokuseras på mig genom vattnet. Han såg. Jag suckar inombords, jag kommer behöva förklara saker för honom ikväll."

Johannas perspektiv

”Hej, Niall!”, ropar jag glatt när jag är den första som kliver in genom dörren(de andra packar ur bilen), och två glada personer möter mig. Min bror och My.

”Hej!”, säger My glatt, och Niall nickar med mungiporna uppåt. Genast känner jag mina egna mungipor dras ned.

”Varför är My här?”, fräser jag elakt innan jag inser att My kan ha uppfattat det fel. Jag vänder mig mot henne, och mycket riktigt ser jag att en besvärad och ilsken rodnad blommar ut på hennes kinder.

”Får jag inte det!?”, säger hon argt medan hon stirrar ner i golvet, och jag skyndar mig att lägga en hand på hennes axel.

”Nej, nej, jag menade inte så”, säger jag ursäktande och högt, ”Jag menade... vad gör du med min bror?”, Hennes rodnad försvinner nästan genast och jag pustar ut inombords, samtidigt som jag fortfarande undrar varför My är där.

”Maj är här därför att hon och jag är kompisar”, säger Niall snabbt, för snabbt för att jag ska gilla det, och jag kan inte hindra en fnysning från att leta sig ur min mun. Min hand faller ner från Mys axel, och hon börjar blänga på Niall.

”Dummer”, hon ler sedan mot mig, och det bildas en klump i min hals innan hon fortsätter, ”Vi pratade om dig och Louis. Och Ellinor och Liam. Harry och Moa.”, när hon pratar igen säger hon det på svenska, ”Vi pratade också om du vet... din brors och din bästa väns relationsstatus... Tyvärr är det inget jag kan berätta för dig.”, Hon avfyrar ett strålande leende, innan hon ger Niall en kram, ”Your brother is simply amazing!”, ler hon, innan Zayn kommer in genom dörren och lägger sina händer på mina darrande axlar. Då blir hennes ansikte blankt.

”Hej”, ler hon och Zayn ger henne ett lätt leende tillbaka innan han vänder sitt som vanligt undersköna ansikte mot mig.

”Vad är det?”, frågar han oroligt och jag höjer ögonbrynen, ”Du bara sprang iväg när vi andra skulle ta ut sakerna ur bilen...”, han kramar om mina axlar, och jag skrattar till, och drar mig undan.

”Inget!”, ler jag stort och pressar upp mina mungipor så mycket som möjligt, ”Inget förutom att du kysste min bästa vän!”, jag ser mig snabbt om i rummet, får syn på en vas och plockar upp den, höjer armen. Niall griper tag i mig innan jag hunnit kasta den på Zayn.

”Yoana!”, flämtar My, och jag sluter snabbt ögonen, tar ett djupt andetag.

”Ursäkta mig...”, säger jag tyst, och vänder om för att gå in på mitt rum, men Nialls starka(trots att han äter så mycket skräpmat) armar hindrar mig.

”Varför tänkte du kasta en vas på Zayn?”, säger han mjukt, och jag inser att han inte hört vad jag skrek till Zayn. Jag skakar på huvudet, vill inte säga, men en sekund senare ändrar jag mig. Det skulle skada Zayn om Niall började hata honom. Mina mungipor dras uppåt i ett grymt leende och jag rycker på axlarna.

”Bara för att han kysste Moa.”, jag ler stort, och ser hur mina noggrant uträknade ord drabbar Niall med full kraft. Hans kinder blåses upp, hans ögonbryn åker ner och hans händer knyts. En nerv buktar plötsligt ut i hans panna.

”Jag har fått en idé!”, säger han kontrollerat, ”Jag har två biljetter till Jamaica, jag tänkte bjuda med Moa med mig, men nu... kan inte du och Zayn åka? För att komma över era problem?”, Jag spärrar upp ögonen och tittar förvånat på Niall, men Zayn blir överlycklig.

”Verkligen?”, säger han förvånat, ”Wow! Vad schysst, Niall! Jag tackar inte nej åt en gratis semester!”, Han tittar på mig, och jag stirrar argt tillbaka på honom. Fattar han inte att Niall bara säger så för att han vill ha Zayn ur vägen för två veckor? Att Niall offrar mig, sin egen syster, för att få bort honom? Jag muttrar till, mumlar ett ”Visst”, precis när resten av gänget(Louis, Harry, Liam, Ellinor och Moa) kommer in. Jag rodnar till och backar några meter, men Niall griper tag i mig igen och tvingar mig att stanna.

”Heej!”, säger han högt, ”Yoana ska åka till Jamaica med Zayn i två veckor! De åker i övermorgon!”, jag ger honom en arg blick för att han ska hålla tyst, men skadan är redan skedd. Jag hinner se Louis' chockade min och Moas besvikna, innan jag känner hur det bränner till i mina ögon och jag rusar in på mitt rum där jag smäller ihop dörren och sjunker ihop på golvet, gråtandes.

Moas perspektiv

Sekunden efter att Johannas blonda hår har fladdrat iväg bort, vänder jag mig om mot Niall och Zayn.

”Vad fan?!”, skriker jag högt, och de båda spärrar upp ögonen. Niall ler mot mig, och jag ser i hans blick att han inte har glömt det pinsamma ögonblicket då jag tackade ja till hans frieri. Jag vänder bort blicken från honom, försöker pressa ner min hand i Harrys, men han backar undan och tittar undan från mig. Jag sväljer. Harry är fortfarande arg för att Zayn kysste mig. Hur mycket jag än försökt förklara i bilen på vägen hem.

”Jag går och... pratar med Yoana...”, säger Louis tyst och gnuggar sig i ögonen, och för en sekund glömmer jag mina egna bekymmer. Stackars Louis! Stackars lilla kärlekskranka Lou! Jag sväljer och vill gripa efter honom när han börjar gå mot sitt och Johannas rum där min blonda lilla kompis gråtandes sprang in. Man hör små snyftandes därifrån.

Stämningen i hallen är tryckt. Ellinor och Liam står med sina axlar tryckta mot varandra, som att de kan leva en sekund utan att nudda varandra. Harry står och ser ner i golvet med sin röda mun hopknipen. Niall stirrar på mig, My ser rodnande efter Louis och Zayn ser allmänt drömsk ut.

Jag mår bara illa. Allting skiter sig! Fan, fan, fan! Jag torkar mig själv i ögonen, mumlar något otydligt och börjar gå mot mitt rum. Ingen följer efter mig, jag ser hur de allihop sakta börjar prata och gå mot vardagsrummet. Plötsligt känns det ensamt i huset, och jag kan inte låta bli att stanna vid Louis' och Johannas dörr när jag går förbi.

”Nej!”, ropar Johanna gråtandes, och när jag kikar in genom nyckelhålet ser henne klamra sig fast vid Louis, som lika gråtandes tittar bort.

”Förlåt”, säger han kvidandes, ”Men jag vill inte att du ska bli ledsen över att du är otrogen mot mig när du är ensam med Zayn...”, Johannas min blir ännu mer lidande, och hon reser sig upp och ger Louis ett hårt slag över kinden.
”Har du så dåligt förtroende för mig!?”, gråter hon och slår till honom igen. Han står passiv, med tårarna rinnande nerför kinderna, ”Så dåligt förtroende att du gör slut med mig?!”, Jag flämtar till, drar mig undan från dörren och ur vägen precis när Louis springer ut. Några av hans tårar ramlar ner på mig, och han gråter så mycket att han inte ens ser mig. Jag hör ljudet när ytterdörren smälls igen. Johannas tårar inifrån hennes rum stiger i styrka, och jag kryper in och stänger dörren efter mig.

”Vad hände?”, frågar jag mjukt och försöker låtsas om att jag inte tjuvkikade, och Johanna snyftar till.

”Det är den jävla Niall Horan!”, fräser hon ilsket, ”Han sa att jag skulle åka på semester med Zayn för att få honom ur vägen...”, jag gör en förvirrad grimas, och hon suckar lätt, ”...Han kysste dig och gjorde Niall pissed... Och nu gjorde Louis slut med mig för att han... han... Han ville inte att jag skulle behöva vara otrogen mot honom! Jag hatar honom!”, skriker hon och börjar skrika ordlöst, jag lägger en hand på hennes svettiga rygg.

”Ska du åka?”, frågar jag mjukt, för hon behöver ju inte åka om hon inte vill, men hon tittar ilsket upp på mig och blottar sina vita tänder.

”Såklart!”, fräser hon, ”Jag ska hämnas!”

Glöm inte att kommentera!

/Johanna

”Sluta.”, flämtar jag snabbt, och han ser förskräckt på mig.

”Vad?!”, ropar han, och jag börjar genast rodna, drar handen genom håret igen.

”Vara så snygg...”, Mumlar jag och tittar ner, och Louis tar leende mina händer, fångar upp mina läppar med sina och omfamnar dem i en kyss.

Moas perspektiv

Solen skiner. I vattnet leker mina två älsklingspersoner. Harry och Johanna. Allt är antagligen perfekt.

Jag suckar, rullar över på rygg och förbannar ännu en gång att bikinin sitter för hårt. Den är svart. Jättesöt, men tyvärr är den en storlek för liten. Jag tittar bort mot vattnet, där också Louis, Liam och Ellinor leker. Bredvid mig sitter Zayn, och hans blick är stint fästa vid min blonda bästis som för dagen är klädd i en av mina vit och rödprickiga bikinis. Det syns att hon är obekväm i den, men hon är ju en sådan mes att hon skäms såfort hon visar sin kropp.

Jag undslipper mig ett leende, och genast vänder Zayn sig mot mig.

”Vad skrattar du åt?”, säger han mjukt och jag vänder mig blixtsnabbt mot honom, rynkar ögonbrynen för en sekund, men slappnar sedan av.

”Jag tänkte på att även de som är perfekta kan tro att de har jättemycket fel och brister.”, Han nickar, inser genast vem jag pratar om och håller med.

”Har du försökt få henne att överge Louis än?”, frågar han, och genast klumpar det sig i min mage. Jag sluter ögonen, vänder ansiktet mot den för dagen skinande solen. Vi har tur, det är fortfarande vår och det är svinkallt ute, men dagen är ung och varm. Jag öppnar ögonen, vänder huvudet mot Zayn som fortfarande har blicken låst vid mig. Jag sväljer.

”Nej.”, säger jag kallt, ”Hon älskar honom, du borde ge upp.”, jag nämner inte att hon älskar Zayn också, det fattar han bra själv. Han stryker sig över benen, letar upp sin strandväska och tar upp en spegel ur den, synar snabbt sig själv innan han snabbt stoppar tillbaka den. Jag flinar till, suckar sedan och vänder blicken mot sjön, förbannar min tajta bikini och känner hur det fladdrar till i magen när Harry får syn på mig och börjar le med hela ansiktet. Min första stora kärlek. Min enda kärlek. Det bränner plötsligt till i min hals. Niall.

Jag hostar till. Niall. Ingen vet att jag har gillat honom. Älskat honom. Att jag tackade ja till hans frieri av kärlek. Tårarna hotar plötsligt att svämma över bakom mina ögonlock, men jag torkar bort dem och försöker rycka upp mig.

Det var förut. Jag har lyckats komma över Niall. En skarp smärta i min mage säger mig att det inte alls är så. ”Ska vi bada?”, frågar jag hurtigt pipigt, och Zayn ger mig en förvånad blick genom svarta ögonfransar, innan han vänder bort ansiktet från mig.

”Du kan gå”, säger han bittert och jag ger honom en sur min, skickar honom en ond tanke som jag ivrigt hoppas att han får, innan jag kliver iväg mot vattnet.

Zayns perspektiv

När Moa sprungit iväg efter att ha stört mig och försökt locka iväg mina tankar från den blonda person jagegentligen vill tänka på, sluter jag ögonen.

Endast i mina tankar är vi två tillsammans. Jag och Yoana. Det bränner plötsligt till i mitt bröst, och jag biter mig i insidan av läppen. Jag börjar bli desperat, så desperat att jag till och med hyr hennes bästis, som självklart sviker mig, att sära på Louis och Yoana.

Min hud bränner av ilska och sorg, kanske är det inte så dumt att bada ändå. Genast sätter jag mig upp, grimaserar mot den brännande vårsolen innan jag försiktigt går mot vattnet, som gulpar fram svart och böljande mot mig. Jag sväljer, tittar upp mot vattnet och ser att Yoana slänger intresserade och förvånade blickar mot mig, där jag stannat mitt i ett steg.

”Vad gör han?”, tycks hon vela säga, men istället för att säga det fortsätter hon att skvätta vatten på Louis som försöker attackera henne. Jag biter mig i läppen igen, hårdare den här gången, och den skarpa blodsmaken exploderar i min mun. Jag spottar, blod och saliv hamnar på den mörkt gula sanden. Måste få veta, om hon gillar mig tillbaka. Jag stryker mig över håret. Självklart vet jag att hon gör det, det är bara hon själv och Louis som inte märker det, eller försöker ignorera det, men det skulle vara skönt att bara... få se på riktigt. Därför ropar jag på Moa, som surt blänger på mig innan hon släpper Harry, som börjar simma igen, och springer upp mot mig.

”Vad är det?”, fräser hon och jag kollar mig snabbt omkring innan jag grabbar tag i henne. Det är egentligen ingen fara. Louis är för upptagen med Yoana för att märka mig, Harry simmar snabbt fram och tillbaka långt ute i vattnet med ansiktet ner mot botten, och Liam och Ellinor kramas längre ut. Bara Yoana tittar på mig och Moa, för att hålla koll på sin bästa vän. Det svider lite i hjärtat när jag inser att hon inte litar på mig, men sedan rycker jag upp mig. Det jag tänker göra nu, efter det förtjänar jag inte att hon litar på mig.

Jag tar tag i Moas axel, hon kollar ilsket på mig och jag inser att jag måste göra det snabbt så att hon inte slår mig. Jag gör det.

Johannas perspektiv

Jag trodde faktiskt inte att det skulle göra så ont i mig när Zayn sluter Moas kropp i sin, när hans mjuka läppar rör hennes, men det gör det. Jag spärrar upp ögonen, gapar, känner till och med några djärva, salta tårar trilla nerför mina kinder som jag antar blivit vita av chock, innan Louis märker att det är något fel. Och då har Moa redan slagit till Zayn och sprungit tillbaka till vattnet där hon blek och skakig börjar simma bredvid Harry, som att inget har hänt. Zayn ser inte sur eller ledsen ut, han ser till och med glad ut när hans triumferande leende strålar mot mig. Jag mår illa, men självklart så skulle han till slut tappa intresset för mig om jag var tillsammans med Louis.

”Vad är det? Skadade du dig?”, Louis kramar om mig och jag borrar in näsan i hans halsgrop, sniffar på honom men känner bara vatten, innan jag tittar upp mot hans oroade ansikte och mumlar ”kvinnoproblem”. För det är faktiskt kvinnoproblem, jobbiga, tråkiga, kärleks kvinnoproblem.

Louis skrattar nervöst, och jag sneglar bort mot Zayn igen, känner de kalla kårarna stryka nerför ryggraden. Varför stirrar han fortfarande på mig när han precis har kysst Moa?
Trotset väller över mig och jag bestämmer mig för att visa vart skåpet ska stå, så fortfarande med hans blick i min böjer jag ner Louis huvud och ger honom en passionerad tungkyss, låter mina händer glida över hans skuldror, ner över ryggen. Jag riktigt njuter när Zayns triumferande leende förbyts i smärta, när hans händer som strykt hans eget hår faller ner och när hans ögon spärras upp, och sedan knips igen av ilska.

Ändå fattar jag inte varför. Han kysste precis Moa. Jag drar Louis närmre för ännu en intimare kyss.

Moas perspektiv

Jag tvingar armarna att röra sig fram och tillbaka, upp och ner. Genom det grumliga vattnet ser jag Harrys ansikte, sammanbitet, hans ögon öppnas och fokuseras på mig genom vattnet. Han såg. Jag suckar inombords, jag kommer behöva förklara saker för honom ikväll.

Djupt flämtande öppnar jag ögonen, gnuggar mig i dem och tittar mig sedan trött runt i rummet. I mitt bakhuvud dunkar minnen från föregående dag/kväll och jag rodnar när jag minns.

Louis och min filmstund hade snabbt utvecklats från en mysstund till något djupare, och efter att ha gjort det, skyddade den här gången, till sent in på natten när alla andra redan kommit hem hade vi somnat. Och nu befann sig inte Louis i sängen längre. Jag biter argt ihop käkarna och drar undan täcket, rodnar sedan snabbt och drar på mig det igen. Jag är naken. Varför? Åh... Jag börjar rodna ännu mer, och böjer mig sedan ner och hittar efter ett tag mina underkläder på golvet. Jag tar snabbt på mig dem, och går sedan till garderoben där jag tar på mig ett långt, svart linne och ett par mörka jeans som klämmer mig runt höfterna och låren.

Yrvaken stapplar jag ut ur rummet, och griper tag i Liam när han går förbi och tar tag i hans tröja.

”Har du och Ellinor skyddat er när ni har...”, jag blir plötsligt förlägen efter att ha nästintill gormat åt honom, ”..haft det mysigt?”, Han ser förskräckt på mig, innan hans mjuka kinder blir rödflammiga av rodnad.

”Vad är det som får dig att tro att vi har gjort det? Släpp mig.”, säger han snabbt, innan han vrider sig loss och ger mig en konstig blick innan han rusar vidare, ”Frukosten är serverad!”, ropar han innan han försvinner in i ett rum och jag hör en röst som säger ”Hej älskling”.

Jag suckar argt, och går klampande på bara fötter till köket där frukosten mycket väl är serverad, som Liam sagt. Jag sätter mig snabbt vid en stol och häller upp flingor, och när jag höjer blicken får jag en chock. Zayn sitter där och ler mot mig med ögonbrynen högt upplyfta. Jag sväljer besvärat.

”Vad är det? Varför flinar du?”, fräser jag och han lutar sig över mot mig, och innan jag hinner värja mig ger han mig en snabb puss på munnen. Jag flämtar till och ser mig snabbt om i rummet för att se om någon har sett, och när jag försäkrat mig om att ingen har gjort det, ger jag Zayn en ondskefull blick.

”Varför gjorde du så?!”, jag halvskriker, och Zayns leende försvinner när jag böjer mig fram och ger honom ett lätt slag över örat.

”Godmorgon-puss”, säger han tyst, och jag veknar lite, drar handen genom håret några gånger och hinner märka hur flottigt det är, innan jag reser mig upp.

”Jag är inte hungrig längre.”, förklarar jag för Zayn innan jag går ut ur rummet. Väl ute börjar jag springa tillbaka mot mitt rum. Dumma Zayn. Idiot Zayn. Jag sjunker ihop på golvet med ryggen mot dörren, trycker mina händer hårt mot mina ögon. Pussen jag fick fick verkligen känslorna att svalla inom mig, även fast jag inte vill erkänna det. Plötsligt öppnas dörren, och jag grimaserar lätt när den krockar emot min ryggrad.

”Hej gumman”, kuttrar Louis och böjer på benen för att pussa mig, ”Vad tyckte du om flingorna? Jag, Hazza, Ellinor, My och Liam gick och köpte dem, de har bär och choklad i sig. Jag vet ju att du gillar choklad.”, han ler och ger mig en liten näpen puss på näsan, och jag skäms lite grann.

”Nej, jag har inte hunnit äta...”, mumlar jag och tittar ner i golvet, stryker håret bakom öronen. Louis ger mig en orolig blick.

”Du försöker väl inte svälta dig själv, va?”, frågar han nervöst, ”För du vet att du är perfekt som du är...”, Han låter handen glida över min mage som jag tycker är lite för stor för mitt eget bästa men som jag vet är ändå lite smalare än normal, och jag skakar snabbt på huvudet.

”Nejdå. Jag är bara trött, så jag.. tog det lite lugnt först. Det är coolt.”, Jag ler mot honom och han hjälper mig upp, ger mig en nu inte så näpen puss först på kinderna och sedan på pannan. Jag böjer mig missnöjt fram och försöker pussa honom på munnen, men han drar sig skrattande undan innan han låter tummarna glida över mina kinder.

”Du får en kyss när du har ätit.”, jag suckar och stirrar argt på honom en stund, men han flinar bara på ett sexigt bad boi – vis, och när han tar min hand för att hjälpa mig till köket är jag inte så besviken utan bara förväntansfull och glad.

”Har du några planer inför idag?”, frågar jag nyfiket när jag satt mig ner vid köksbordet som nu är tomt, och Louis slår sig ivrigt nickande ner bredvid mig.

”Javisst. Jag, Liam, Harry och Moa ska åka och bada i en sjö ett par kilometer härifrån.”, Jag tar en tugga av flingorna som fortfarande står upphällda sen förut, och nickar när Louis häller naturell yoghurt över dem.

”Får jag hänga med?”, frågar jag glatt fastän jag vet att jag får, och Louis lutar huvudet mot min axel. Jag känner gåshuden börja krypa över ryggen.

”Absolut, babe, det var planen.”, han ger mig en puss på axeln, och jag måste sluta ögonen för att kunna kontrollera mig och inte ta tag i hans ansikte och kyssa honom.

”Trevligt...”, muttrar jag fram och fyller munnen med flingor som trots att de befläckats med naturell yoghurt fortfarande smakar bra. Moa kommer in i köket, med det kastanjebruna håret ihoptovat. Hon håller ena handen på huvudet och andra på magen.

”Jag mår inte bra”, muttrar hon, och efter henne kommer Harry som strålar likt en stjärna.

”Vi var hos barnmorskan igår och hon sa att min älskling kommer må lite dåligt i framtiden. Och Moa också.”, Jag rycker till och börjar stirra argt på Harry, tills både han och Moa börjar skratta.

”Han skämtade bara!”, skrattar hon, ”Jag mår inte dåligt. Inte Harry heller. Och vi har fattat ett gemensamt beslut.”, Jag lägger ifrån mig skeden, och tittar nyfiket på dem.

”Ja?”, säger jag och Louis samtidigt, och paret framför oss börjar skratta igen. Jag rynkar ögonbrynen och ska precis börja fräsa åt dem, när min älskling kramar min hand.

”Ta det lugnt, jag tror de ska prata om bebisen.”, viskar han i mitt öra, och jag nickar och tar ett djupt andetag för att lugna ner mig.

”Vi har bestämt oss för att...”, börjar Harry, ”...göra abort. Vi är för unga för att bli föräldrar.”, de ler mot varandra, och jag ger de båda ett strålande leende.

”Vad starka ni är”, ler jag, ”Jätteduktiga! Jag tycker det är ett superval, men... varför skämtade ni sådär tidigare? Jag antar att ni har någon underliggande mening med det.”, Harry och Moa tittar förståeligt på mig, innan de ger varandra en djupt kyss. Jag kan inte låta bli att göra en äcklad grimas. Snuskhumrar.

”Du har rätt, Johanna.”, ler Moa, innan hon ger Harry en puss på kinden. Gud vad de pussas.

”Vi ville visa hur hemskt det kunde ha varit. Och vi vet att ni tjuvkikade på oss när vi pratade. Det är elakt.”, Han rynkar ögonbrynen, men eftersom han fortfarande ler så ser han inte arg ut, och jag återgår till att äta mina flingor. Louis ser helt förkrossad ut, och Moa höjer ögonbrynen mot mig.

”Han gillar barn.”, mimar jag, och hon nickar, men jag ser ändå hur hon kastar nervösa blickar mot Louis. Jag stryker Louis hand, tar den i min och kysser hans knogar.

”Oroa dig inte, baby”, viskar jag, ”De kommer få fler barn. Det är jag säker på.”, Han fångar min blick i sin, och jag får andningsproblem.

”Sluta.”, flämtar jag snabbt, och han ser förskräckt på mig.

”Vad?!”, ropar han, och jag börjar genast rodna, drar handen genom håret igen.

”Vara så snygg...”, Mumlar jag och tittar ner, och Louis tar leende mina händer, fångar upp mina läppar med sina och omfamnar dem i en kyss.

/Johanna

”Jag vill åka nu, kan du göra det?”, får jag fram och jag ser honom dölja ett sårat ansikte, innan han nickar.

”Visst. Kan du köra, jag har druckit lite.”, Jag vill gärna säga att man inte dricker på en bio och undra vart han egentligen varit, men istället nickar jag.

”Visst. Nu drar vi.”

”Jag vill inte!”, gråtskriker hon och jag sväljer, börjar dra henne mot bordet. Inga ord hjälper hennes tårar, inser jag, bara vissheten om att det inte är något barn.

”Ser du”, viskar jag och sträcker testet som visar att hon inte är gravid mot henne, ”Det var inget. Inget alls.”, Hon nickar, stryker bort tårarna och ler. Jag sväljer oroligt, tar upp mitt test, och skriker till.

Två blåa streck. Gravid.

”Herregud.”, Moa lägger armarna om mig, borrar in näsan i mitt hår, ”Herregud! Stackars liten!”, Hon stryker mig över ryggen, och jag tvingar mig själv att svälja. Mitt synfält blir allt mer suddigt jag börjar hulka, och innan jag hinner hindra dem börjar tårar plaska ner på golvet. Gravid.

”Det gör ingenting...”, snyftar jag snabbt, mest för att trösta mig själv än för att prata med Moa, ”Jag ska bara inte visa Louis... abort... barnmorska... Zayn!”, Jag rycker till, slänger upp huvudet och reser mig snabbt upp eftersom jag fallit ihop på golvet. Jag grabbar tag i Moa, tar hennes tröjkrage mellan mina båda händer och ruskar henne.

”Jag måste kontakta Zayn!”, Såklart. Zayn måste veta vad jag ska göra. Jag släpper Moa, tar upp min misslyckade glittriga mobil ur fickan och slår hans nummer. Efter två signaler svarar han.

”Hej, Yoana.”, Jag kan nästan höra hur han ler, ”What's up?”, jag sväljer.

”Borde inte du vara inne på en bio?”, pressar jag fram, och han skrattar till.

”Borde inte du vara det också? Varför hängde inte du med?”, jag biter ihop tänderna.

”Jag hoppas att filmen inte var bra, för du måste komma nu. Nu, jag menar allvar. Du måste följa med mig till sjukhuset.”, Han slutar skratta.

”Vadå, har du gjort dig illa?”, Får han fram, och jag snyftar oavsiktligt till.

”Nej, men mitt graviditetstest...!”; han suckar i luren.

”Yoana...”, han suckar en gång till, och jag muttrar fram en svordom mot honom, ”Det kan inte ha gått så fort... Det kan inte visa något än. Det måste ha varit fel.”, Jag skakar på huvudet.

”Nej...!”, säger jag och drar handen genom håret, trampar nervöst på ställen, ”Det var rätt!”, Jag kan höra hur han börjar gå, och jag hoppas att det är mot lägenheten.

”Nej. Det är inte rätt, det lovar jag dig. Hur många test har du gjort? Testa tre.”, Jag sväljer.

”Zayn! Jag är rädd, okej? Jag vill bara åka till ett sjukhus och ta reda på om det... det stämmer.”, jag sänker rösten, och tvingar mig själv att svälja för att fukta strupen som börjat kännas snustorr.

”Okej då. Jag är strax där. Håll ut, Yoana. Jag älskar dig.”, han lägger på, och jag biter ihop käkarna igen, lutar mig mot Moa vars hud stramar över käkarna.

”Jag vet att det kommer gå bra...”, säger hon och när hon låter läpparna snudda min panna överväldigas jag av den moderskänsla som hon utstrålar.

”Du skulle, kommer menar jag, bli en bra mamma”, mumlar jag, ”till skillnad från mig. Jag... jag passar helt enkelt inte som mamma. Och Louis älskar barn.”, Jag börjar nästan gråta igen, och Moa lyfter sitt huvud från mitt och tittar förvånat på mig.

”Så du menar allvar?”, frågar hon chockat, och trots den otäcka situationen jag befinner mig i, kan jag inte låta bli att skratta till.

”Med vad?”, jag ler och hon sluter ögonen.

”Med Louis.”, mitt leende försvinner, och jag ger henne en snabb käftsmäll med öppen handflata, som gör att hon backar några steg bakåt med en snabbt svullnande kind. Hon sluter ögonen, och jag kliver fram för att ge henne en käftsmäll till, när hon håller upp handen, fortfarande med ögonen slutna.

”Vad menar du med det?!”, skriker jag och knyter båda händerna så att mina naglar borras in i handflatorna. Hennes ögon är tårade när hon öppnar dem.

”Du verkar inte vara så allvarlig med honom”, säger hon svagt, ”Du verkar vara intresserad av Zayn samtidigt.”, Jag ler igen, och sträcker försiktigt fram en hand för att klappa henne över den oskadade kinden.

”Jag är inte intresserad av Zayn. Inte på det viset.”, det knyter sig lätt i min mage när jag verkligen insett vad jag gjort, ”Jag... förlåt mig! Jag menade inte att slå dig, jag...”, hon tystar mig genom att le.

”Det är okej. Jag förstår dig. Alltså, jag skulle också slå dig om du sa att jag inte verkade allvarlig med Harry.”, ett snett leende leker över hennes läppar, och plötsligt slås dörren i hallen upp. Både jag och Moa rycker till när Zayn rusar in i rummet, och utan att kunna hejda mig börjar jag genast gråta.

Zayn rusar snabbt fram till mig, han tar mig i sin famn och borrar in sin näsa i min halsgrop, och jag sluter ögonen och njuter av hans värme tills jag kommer ihåg vad Moa sagt om att jag inte verkar allvarlig med Louis, och då bryter jag snabbt kramen.

”Jag vill åka nu, kan du göra det?”, får jag fram och jag ser honom dölja ett sårat ansikte, innan han nickar.

”Visst. Kan du köra, jag har druckit lite.”, Jag vill gärna säga att man inte dricker på en bio och undra vart han egentligen varit, men istället nickar jag.

”Visst. Nu drar vi.”

”Vi har gjort upp allting, så du får take one for the team nu. Du ska sova i Zayns rum, Ellinor sover med mig, Niall sover på soffan, Louis och Zarah sover i ditt rum och Harry och Moa får sova i samma rum. My stannar också, men hon sover på golvet i ditt rum”, Han fullständigt strålar av glädje, och jag biter ihop käkarna, ilsken.

”Kan inte Harry sova med Zayn?”, fräser jag, och Liam skakar leende på huvudet.

”Take one for the team!”, ler han och jag får en ondskefull känsla av att han och Zayn har kommit på någonting tillsammans....

”Vi vet båda två att jag inte kommer få någon sömn inatt, så kan du ta fram din dator, så får jag svara på fansens twittermeddelanden till dig?”, fräser jag och Zayn höjer högra ögonbrynet, innan han skrattar till.

”Om jag låter dig få min dator och tillgång till mitt twitterkonto, då kanske du skriver något elakt som hämnd.”, ler han och jag biter ihop käkarna, snurrar täcket hårdare runt mig, och grimaserar över den hårda madrassen jag sitter på. Den är inte mycket mjukare än golvet, men jag ligger ändå på den, vid Zayns fotända. Jag hade nekat till hans förslag att sova med honom, trots att det verkade varmt och mysigt, och efter det hade jag satt mig tillrätta och börjat psyka honom med arga blickar.

”Litar du inte på mig?”, frågar jag plötsligt med mjuk sårad röst, och Zayn lägger handen över ögonen.

”Nej.”, säger han lent, och jag spärrar upp ögonen, Zayn drar undan handen från ögonen och möter min blick samtidigt som jag suckar uppgivet.

”Smart pojke”, flinar jag trött, ”men jag vill fortfarande ha din dator. Eller din mobil. Vilket som, vilken är lättast att göra sönder?”, Jag lägger mig på sidan, sluter ögonen.

Louis. När jag tänker efter, var det nog den bästa dagen i mitt liv. Harry, Moa, jag, Louis.

En tanke slår mig med full och hård kraft, och jag flämtar till och trycker handen för munnen. Genast kastar sig Zayn fram mot mig, som att han väntade sig något sådant. Som att han väntade sig att jag plötsligt skulle börja gråta och kasta mig ner på golvet.

”Vad är det?”, frågar han högt, och tar tag i mina händer som jag tryckt över mitt ansikte, han drar dem uppåt och genom den olycka jag känner är jag glad att jag valt att ha alla mina kläder på mig.

”Vi... skyddade... oss... inte...”, säger jag lågt, mer för min egen skull än för att Zayn ska få veta, och jag mår illa när jag ser den lätta skugga av illamående som drar över Zayns ansikte.

”Åh, gumman...”, säger han och drar mig nära i en kram, ”Det behöver inte betyda någonting. Ingenting. Du kommer inte bli...”, han harklar sig, ”gravid av det där.”, Jag ger honom ett tappert leende, innan jag sluter ögonen och lutar huvudet på hans axel.

”Tack”, får jag fram, fast jag vågar plötsligt inte möta hans blick, och Zayn börjar klappa mig på huvudet.

”Sov nu.”, säger han mjukt, innan han tar bort mig från hans axel och lägger mig på madrassen istället. Det är nästan så att jag känner hans tvekan när han lagt ett täcke över mig, och jag blir nästan lite besviken när han inte gör det. När han inte ger mig en puss, eller en klapp på huvudet eller vad som helst. Men det är antagligen bäst så.

Hoppas att han äntligen fattat att jag inte kan ge honom någonting alls.

”Yoana!”, ropar Louis, innan han raglar till åt höger och stönar till. Efter honom kommer Harry, och han raglar också.

”Är du bakfull?”, skrattar jag högt, och Moa ler åt mig. Jag, Moa, Ellinor och My är de enda som inte sitter i en grimaserande hög av bakfylla och sömngrums, och vi alla gottar oss i att de som alltid ser så perfekta ut plötsligt ser ut som vandrande zombies.

Jag reser mig och kramar om Louis, som ger mig en mjuk kyss på munnen, och jag grimaserar till.

”Borsta tänderna innan du kysser någon!”, säger jag högt, men grabbar ändå tag i honom och sneglar omkring i rummet för att hitta Zarah med blicken. Hon får ju inte börja inbilla sig något.

”Vad letar du efter? Här är jag ju.”, Louis stryker min tumme, och jag vänder huvudet mot honom igen, ler ljuvt innan jag släpper honom. Zarah kanske gått.

”Vad blir det till frukost? Minns ni att ni inte har serverat något?”, frågar Niall sömnigt, och jag skrattar till. Att han alltid ska tänka på mat, även när han är bakfull.

”Det blir frusen pizza.”, säger Moa, och tittar ner i golvet istället för att möta Nialls blick när hon pratat med honom, ”Rester från igår.”'

Ellinor, som verkar fatta att Moa inte vill prata vidare med Niall, reser sig hastigt upp och Liam ler stort mot henne, innan han nickar och då tar hon ett djupt andetag. Jag slår mig genast ner på en stol vid det stora köksbordet som vi alla sitter vid, och Louis sätter sig bredvid mig.

”Jo...”, säger hon försiktigt, ”Jag vill bara att alla ska ha klart för sig... Jag menar... Jag och Liam är ihop nu, så han är min.”, Hon slår händerna för munnen som om hon har sagt något pinsamt, och hon tittar tårögt ner mot en Liam som skrattar.

”Just det”, säger han mellan skratten och drar ner Ellinor mot sig, ”Jag är din nu.”, Jag vänder bort huvudet från dem när de kysser varandra, för även om jag inte är någon liten blyg och oskuldsfull liten flicka tycker jag att just djupa kyssar tillhör deras privatliv. Dessutom är det pinsamt.

”Vad fina ni är.”, My kramar om dem, och jag rodnar till. Tänk att hon vågar, avbryta en kyss! Men hon tycks inte rodna eller tycka det är dumt alls, och allteftersom Liam, Niall, Ellinor och Moa börjar skratta släpper min rodnad.

De enda som inte skrattar är Louis och Harry, för de har fullt upp med att trycka båda händerna mot ögonen och stöna. Jag ler, möter Moas blick och börjar le ännu större i samförstånd. De drack båda två mycket hotellsprit, fastän de är så unga. Kanske firade de att de båda två hade hittat sina livs kärlekar.

Det värmer mig när jag tänker det. Sina livs kärlekar. Det är fint.

”Moa”, säger jag tyst när alla har brutit upp efter frukosten, jag har följt efter henne till hallen där hon börjar ta på sig ytterkläder, ”Vart ska du?”, Jag tar hennes hand, och tvingar henne att se på mig när hon viker undan med blicken

”...”, hon harklar sig högt, ”Jo, jag ska iväg och köpa... graviditets...test...”, Jag spärrar upp ögonen.

”Jaha...?”, säger jag misstänksamt, ”...Skyddade ni er inte?”, Jag känner hur mina kinder börjar hetta, och Moa börjar också rodna när hon mumlar fram de orden som så totalt avspeglar det jag och Louis gjorde.

”Vi... vi hade väl inte riktigt planerat att vi skulle... du vet... göra det, så när stunden kom glömde vi det. Vi var så inne i vår kärlek.”, hon ler för sig själv, och jag börjar kränga av sig jackan.

”Inte jag heller. Eller, alltså, vi skyddade oss inte heller. Jag hänger med. Och köper graviditetstest, alltså.”, Jag drar på mig en mössa, för fastän det håller på att bli vår så är det fortfarande kallt ute. Moa stirrar storögt på mig, och jag börjar skruva på mig av obehag.

”Åh. Okej”, får hon fram, och sedan öppnar hon dörren så att jag ska kunna gå ut före henne.

Jag lägger graviditetstestet på bordet, sedan går jag iväg. Vågar inte kolla resultatet, vill inte kolla resultatet. Men, hur stor är chansen egentligen? Stor. Obehagligt stor.

Jag vänder om, går tillbaka till bordet där Moa står, och hennes test ligger också på bordet. Resultatet neråt. Jag hör hur hon hyperventilerar, ser hur stora, blanka tårar rinner nerför hennes nu bleka kinder.

”Jag vill inte kolla”, gråter hon, ”tänk om...? Tänk om jag skaffat Harry ett barn!”, hon skriker till, och inombords tänker jag att det är skönt att alla andra gått och sett på bio, samtidigt som jag springer fram till henne och kramar om henne.

”Det var inte du som skaffade honom ett barn, Moa”, säger jag strängt med huvudet över hennes axel, ”ni skaffade det gemensamt. Om du ens är gravid.”, Hon sliter sig loss, tårar bubblar fram allt vildare och hon vänder och börjar springa iväg från köksbordet, där vi lagt våra resultat. Jag springer efter.

”Moa! Det är ingen fara!”, skriker jag, och griper tag i hennes hand, stannar henne och fångar upp henne innan hon faller ihop i en trasslig hög på golvet.

”Jag vill inte!”, gråtskriker hon och jag sväljer, börjar dra henne mot bordet. Inga ord hjälper hennes tårar, inser jag, bara vissheten om att det inte är något barn.

”Ser du”, viskar jag och sträcker testet som visar att hon inte är gravid mot henne, ”Det var inget. Inget alls.”, Hon nickar, stryker bort tårarna och ler. Jag sväljer oroligt, tar upp mitt test, och skriker till.

Två blåa streck. Gravid.

/Johanna

”Niall är en romantisk kille.”, säger jag, ”Han har inte träffat dig på över fem år, och innan dess sågs ni bara snabbt en gång. Han har livnärt sin kärlek på tanken av dig. Nu har du sagt ja till hans frieri, hur uppeldad tror du att det har gjort honom?”, Jag vill inte låta anklagande, men det är så jag låter, men ändå så börjar Moa inte gråta igen. Tvärtemot ser hon faktiskt gladare ut än vad hon brukar, när hon i ett snabbt steg ställer sig upp, knyter nävarna och ler ner mot mig.

”Då får jag väl visa honom att jag inte är ett dugg intresserad av att ha honom som pojkvän eller man.”

Jag höjer ögonbrynen, suckar djupt.

”Alltså, jag vet inte vad du har planerat, men gör ingenting för hemskt, för det... Han är min bror.”, Jag biter ihop käkarna, men Moa bara skrattar, åter igen på ett strålande humör.

”Nej, nej, jag tänkte mer på dubbeldejter med dig och Louis, jag och Harry, och att jag kysser Harry ofta och mycket och...”, något i hennes röst sa mig att hon inte hade så mycket emot hennes planer för att visa Niall att hon inte var intresserad, och jag slutade lyssna på henne efter en stund.

Djupt inom mig, bakom all avsky för att han friat till min bästa vän, tycker jag synd om min kära bror vars kärlek var så stark att han till och med friade till en minderårig.

”Uhn.... Ska vi gå tillbaka?”, frågar jag samtidigt som jag undrar för mig själv hur många gången idag jag sagt just den meningen, ”Det är ju ändå... en fest. Du kanske kan behöva en sådan?”, jag ler tappert, och hon nickar, lätt irriterat över att jag avbrutit henne när hon pratat om sina smarta planer.

”Vänta!”, säger hon ändå när jag vänder mig om för att gå, och jag stannar till mitt i ett steg när hon tar tag i min ärm, ”Snälla... säg ingenting till Niall. Jag... vet fortfarande inte riktigt vad... jag känner för honom.”, Jag ger henne en konstig blick, vägrar att känna medlidande och förståelse för henne. Zayn. En stor klump börjar slå rot i min hals, och jag sväljer upprepande för att få bort den.

”Absolut”, säger jag, ”Du vet fortfarande inte om du är intresserad. Okej. Jag fattar. Det är alright.”, Jag sväljer igen, och Moa tar tag i min armbåge, tvingar mig att se på henne eftersom min blick irrat iväg.

”Vad är det?”, säger hon skarpt, och jag tvingar mig själv att le glatt.

”Inget. Absolut ingenting...”, jag smäller igen munnen innan mer nervöst babbel slinker ut, och plötsligt slår dörren upp. Jag rycker till av det skarpa ljudet, innan jag får dörren i bakhuvudet och med huvudet fyllt av smärta faller till golvet.

”Yoana?”, Ett oroligt ansikte förmörkar min syn, och efter att jag blivit så klar i huvudet att jag kan känna igen ansiktet, börjar jag rodna.

”Louis?!”, får jag fram, och gnyr sedan till av den plötsligt tilltagande huvudvärken, och Louis lägger en sval, silkeslen hand på min panna som får mig att sucka av njutning.

”Du svimmade när jag... krockade med dig.”, Han ler ursäktande, och jag ger honom ett blekt leende.

”Åh.”, säger jag tyst, ”Förlåt... Vart är jag?”, plötsligt panikslagen flackar jag runt med blicken i det okända rummet, inser att jag ligger i en okänd säng, men Louis tar mitt huvud i sina händer och kysser mig för att få mig lugn, och genast slappnar jag av i hans händer, och allt eftersom kyssen djupnar släpper huvudvärken och jag lyckas till och med sätta mig upp för att trycka fast Louis huvud vid mitt, och när kyssen bryts är det Louis som gör det. Hans andetag är djupa och rosslande, och han hostar några gånger innan han tar sig samman tillräckligt för att titta upp i mitt förolämpade ansikte.

”Förlåt”, flämtar han, ”Det var underbart, men jag fick ingen luft. Inte ens jag kan hålla andan i mer än två minuter. Och jag lovar dig, den där kyssen varade längre än två minuter.”, Han ler på ett ”bad boi”-vis, och jag gör en hastig inandning, fylls av en djup kärlekskänsla som suddar bort alla tankar på Zayn och på vart vi är någonstans och på Niall och Moa.

”Kyss mig.”, kräver jag argt och Louis är inte sen av att svara på min begäran, och såfort han slingrat sina armar och ben runt mig, rullar jag runt så att han trycks ner mot den varma madrassen, tar tag i hans handleder och håller fast de också.

”Jag älskar dig”, säger vi båda samtidigt, och med ett hungrigt begär slukar vi varandra.

”Aj...”, gnyr jag när jag sätter på duschen, och Louis ger mig en orolig blick, och jag kyler mig snabbt med händerna fastän det är för sent för blyghet.

”Vad är det?”, frågar han mjukt och lirkande, och jag ger honom en djävulsk blick, samtidigt som jag börjar tvåla in mig med den duschlotion som redan fanns i duschen.

”Louis, du tog det inte så försiktigt, vet du...”, jag blänger på honom lite, tills jag åter igen grimaserar över den lätt molande värken i nedre magtrakten. Han ger mig en ytterligare orolig blick.

”Jag vill fortfarande veta vart vi är, vet du.”, säger jag och byter snabbt samtalsämne, och Louis drar snabbt av sig handduken han har runt höfterna, och jag tittar artigt bort även när han kliver in i duschen. Han låter sina läppar nudda min hals, och jag känner hur mitt ansikte börjar hetta när han lägger armarna runt mig.

”Vi åkte till sjukhuset först”, viskar han och trycker läpparna mot min hals, ”Men de sa att det inte var någon fara fastän du fortfarande var medvetslös, så de skjutsade oss till det här hotellet. Moa och Harry bor i rummet bredvid.”, Jag nickar fastän jag slutade bry mig om vart vi befann oss, igen, när hans läppar nuddade min hals.

”Okej”, trycker jag fram mellan korta andetag, ”så vi ska typ äta middag med dem?”, Han flyttar läpparna från min hals och låter sina vackra ögon möta mina.

”Om typ tjugo minuter ska vi mötas utanför vårat rum, så du får skynda dig att fräscha upp dig nu”, han ler och tvekar lite innan han fortsätter att prata, ”Zayn kom förbi med dina kläder så att du inte behöver ha de som du haft hela dagen.”, Han kysser mig, och sekunden innan jag förlorar mig själv i hans omfamning tänker jag att vi aldrig kommer hinna på tjugo minuter....

”Johanna?”, Niall tittar förvånat på mig, men jag ignorerar honom för att låta blicken glida över Moa. Hon ser ut att må bra, hennes bruna hår ligger slätt och vackert som vanligt, och alla hennes kläder var på. Det enda som var annorlunda var att tårar rann nerför hennes olivfärgade kinder.

Jag låter mig själv titta på Niall. Där är det värre, han står på knä, med en ask framför sig. Inuti asken blänker en diamantprydd guldring.

”Åh, jävlar.”, säger jag.

Egentligen är det väl inte jag som ska bli chockad och falla ihop på golvet i en trasslig hög av avsky och ilska, men det är jag som gör det.

Jag låter mitt blonda, lockiga hår falla över och dölja ansiktet, låter tårar trilla nerför mina kinder och ner på det blanka, ljusa trägolvet.

”Det är inte som du tror!”, ropar Moa och knäar på golvet bredvid mig, ”Han... han... Det är bara inte som du tror, okej?”, Hon stryker undan mitt hår från ansiktet och torkar bort mina tårar med baksidan av handen, samtidigt som Niall ställer sig upp.

”Ja”, säger han försiktigt, ”Det måste inte alltid vara som det ser ut att vara... Åh, jag blev sugen på pizza. See ya!”, Han ler mjukt, går ut ur rummet och jag börjar skratta.

My och Ellinor kommer närmre, och efter ett tag knäar My bredvid Moa. Ellinor sätter sig på sängen.

”Varför gjorde han det? Eller alltså, vad gjorde han?”, ler My och Moa börjar rodna.

”Inget, egentligen... Han bara visade en ring han köpt och sen fjantade han runt lite...”, ”Men du började ju gråta!”, avbryter jag skarpt, och hon ler.

”Han var ju grymt rolig.”, ler hon, och drar sitt bruna hår bakom örat med en fjäderlätt beröring, ”Jag började gråta för att jag skrattade så mycket!”, hon reser sig upp, och borstar av byxorna som att de blivit smutsiga av att sitta på mitt rena golv. Det är omöjligt, Louis städar hela tiden.

Jag ger Moa en tvivlande blick, och ska precis öppna munnen för att anklaga henne för att ljuga när hon mimar 'inte nu', då jag snabbt nickar.

”Okej, vad kul.”, säger jag istället, och ger My och Ellinor en uppiggande blick,

”Ni kan väl gå i förväg? Så... att jag får lugna ner mig lite?”, det är egentligen en klen ursäkt, men My och Ellinor reser sig, My skickar ett uppmuntrande leende mot mig, och eftersom Ellinor känner mig lite bättre ger hon mig en kram.

”Det var ju inget farligt, bara ett skämt”, viskar hon, ”Så du behöver inte vara orolig.”, sedan släpper hon mig och följer glatt med My. Genast när de två stängt dörren, bleknar Moas leende och med det bleknar också hennes ansikte. Små pärltårar börjar trilla ner för hennes ansikte, och jag skyndar mig att lägga armarna mot henne, lätt besviken. Jag hade tänkt pressa ur Moa vad Niall egentligen gjort, men eftersom hon börjat gråta var det nu inget alternativ.

”Såja, såja...”, viskar jag, och Moa skjuter mig ifrån sig, torkar ilsket sina tårar.

”Du behöver inte gulla med mig!”, fräser hon, innan hon bryter ihop igen, och jag känner mig tvingad att gå och lägga armarna runt henne. Nu skjuter hon inte ifrån sig mig, och jag harklar mig lätt.

”Vad gjorde han?”, viskar jag mjukt, och hon hulkar ännu mer, ”Han friade väl inte till dig?”, Jag kan inte undvika att låta ilsken när jag sa det, men Moa skakade på huvudet.

”J-ja...”, hon sväljer, irrar runt med blicken och jag ser att det är något mer hon inte säger.

”Vad. Svarade. Du?”, säger jag och klämmer fast hennes ansikte mellan mina händer, tvingar henne att se på mig. Allt vildare tårar börjar tränga fram ur hennes ögonvrår, och en klämmande känsla uppstår samtidigt i min mage.

”Du sa väl inte ja?!”, skriker jag, jag bryr mig inte om att det antagligen hörs ändå bort till festen. Moa börjar skrikgråta.

”Jo, jo det sa jag! Jag vet inte varför! FÖRLÅT!”, skriker hon och knuffar bort mina händer från sitt ansikte för att begrava det i sina egna, ”Jag... jag gillar ju Harry...!”, snyftar hon sedan, lugnare, och jag klappar henne mjukt och försiktigt på huvudet, tills hon tittar upp på mig, då jag slår till henne.

Jag vet inte varför, jag brukar inte slå folk, ändå har jag slagit både Niall och Moa inom loppet av några dagar. ”Förlåt!”, viskar Moa, även fast det är jag som ska säga det eftersom jag slog henne, ”Men jag tog inte emot ringen... Det kanske inte gills då?”, Jag suckar och skakar på huvudet.

”Niall är en romantisk kille.”, säger jag, ”Han har inte träffat dig på över fem år, och innan dess sågs ni bara snabbt en gång. Han har livnärt sin kärlek på tanken av dig. Nu har du sagt ja till hans frieri, hur uppeldad tror du att det har gjort honom?”, Jag vill inte låta anklagande, men det är så jag låter, men ändå så börjar Moa inte gråta igen. Tvärtemot ser hon faktiskt gladare ut än vad hon brukar, när hon i ett snabbt steg ställer sig upp, knyter nävarna och ler ner mot mig.

”Då får jag väl visa honom att jag inte är ett dugg intresserad av att ha honom som pojkvän eller man.”

/Johanna

Niall tar tag i kudden igen och drar, men när jag inte släpper taget hur hårt han än tar i, lägger han armarna runt mig istället.

”Yoana...”, säger han allvarligt, och jag skakar på huvudet. Nej... säg det inte, tänker jag panikslaget, men han säger det ändå. Det som jag intalat mig inte är sant.

”Yoana, Zayn älskar dig."

Jag slår till honom. Inte hårt, bara lätt på kinden, men den börjar ändå rodna och Niall biter ihop käkarna. ”Jag fattar inte vad som är problemet”, säger han ansträngt och jag börjar hyperventilera, ”allvarligt talar skulle jag gilla det mer om du blev ihop med Zayn.”, Han rycker på axlarna och jag slår till honom igen, men samtidigt orkar jag inte fråga varför.

Moa öppnar dörren, hon sticker in sitt huvud och ler mot mig.

”Hej... Får jag slå mig ner?”, frågar hon och jag rycker på axlarna samtidigt som Niall nickar ivrigt, och Moa rodnar en sekund innan hon går fram och sätter sig på sängkanten, börjar stryka mitt hår. ”Såja, såja”, säger hon mjukt och lugnt och den moderliga känsla som det framkallar får mig att börja gråta igen, och genom de suddiga tårarna ser jag knappt hur Moa schasar iväg Niall med handen. Han ser lite besviken ut, åtminstone ser det ut så, men han reser sig och går, och när han öppnar dörren hörs skrik och skrän utifrån.

”Det låter som ett party...”, mumlar jag med rösten sträv av gråt, och Moa suckar.

”Det är faktiskt ett party.”, ler hon och slutar stryka mig över håret, ”Niall bjöd hit sina kompisar och Ellinor ringde hennes rumskamrat, så de kom jättesnabbt och hade med sig mer eller mindre nyttiga vätskor.”, Hon skrattar lite, och jag låter ett litet skratt bubbla ut ur min mun.

”Gud, jag kanske ska gå ut då? Men herregud, jag har snorat ner din lila tröja!”, flämtar jag till, häver mig ifrån sängen och rusar fram till garderoben innan Moa har hunnit grabba tag i mig för att hindra mig. Jag drar snabbt av mig tröjan, så att jag bara står i BH:n en stund, innan jag öppnar garderoben för att hitta något random snyggt.

”Johanna...”, kvider Moa, ”sätt på dig tröjan igen... Nu!”, Jag tar förvånat upp tröjan igen, och vänder mig om för att skrika till när Louis och Zayn står i dörröppningen. Båda killarnas munnar är lätt uppdragna i ett käckt leende, och jag rodnar snabbt innan jag tar fram en ny, ren tröja ur garderoben, för eftersom de båda killarna redan sett min BH kan de knappast se något genom att fortsätta titta på den. Jag väljer en vit med tryck av NEW YORK med stora bokstäver.

”Vad är det?”, säger jag försiktigt när jag är klar med att sätta på mig kläderna, och jag glider fram till Moa och tar hennes namn. Louis skrattar till.

”Ska jag eskortera dig till drinkarna, min sköna?”, frågar han och jag ler försiktigt, skakar på huvudet.

”Nej. Jag är bara sjutton, minns du?”, Hans leende bleknar för en sekund, han hade antagligen glömt bort det, men sedan ruskar han på sig, nästan omärkligt, och han går runt sängen för att ta tag i min armbåge, och efter ett antal sekunder av tystnad följer Zayn Louis exempel, och medan de båda kastar mer eller mindre trevliga blickar mot varandra, får jag gå ut till de andra med två eskorter...

/Johanna

”De är söta...”, viskar jag till Louis, som ger mig ett solskensleende innan han viskar tillbaka;

”Vet du något annat som är sött?”, Jag blinkar förvånat mot honom, sedan vrider jag läpparna till ett leende och svarar med oskuldsfull röst; ”Nej, vad?”. Louis leende blir ondskefullt, och han lägger vänstra handen runt min midja och högra runt mitt huvud, och jag tar ett djupt andetag när hans läppar snuddar mina. ”Det här”, mimar han med sina läppar mot mina, och sedan särar han på läpparna...

Zayn och Niall harklar sig samtidigt, och jag rycker till, men Louis håller fast mig så hårt att jag inte kan backa undan. ”
”Vad är det?”, fräser Louis medan han lägger armen beskyddande runt mig, och Zayn rynkar ögonbrynen mot honom, innan han suckar och ler vänligt mot mig.

”Bakom dig”, säger han och jag lyckas bryta mig loss från Louis för att vända mig om, och i dörren står en av mina gamla vänner från Sverige, Ellinor, och gapar, medan hennes ögon dols till hälften av hennes gröna keps. Jag ska precis fråga vad hon gör här, tills jag ser att det står ”Lebb's Pizza”, på kepsen, och att hon håller i fem stora pizza-kartonger.
”Johanna...?”, säger hon, ”One direction...?”, Hennes runda, röda underläpp börjar darra och hennes lilla näsa rynkas av nervositet. Jag tar tag i hennes arm och drar in henne i lägenheten.

”Eh, hej, Ellinor! Vad kul, jag visste inte att du var i Irland...”, Jag ler mjukt mot henne, försöker samtidigt få henne att släppa pizza-kartongerna eftersom hennes knogar vitnat av det hårda greppet. ”Hej...”, viskar hon försiktigt, samtidigt som Liam, Harry och Moa kommer in i köket.

”Pizza!”, säger Harry, Liam börjat rodna och klia sig i nacken, och Moa ger ifrån sig ett förtjust utrop.

”Ellinor, vad gör du här? Åh, pizza...! Niall?”, Hon vänder sig anklagande mot Niall, som skrattar och inte har en aning om att jag spridit ut hans hemlighet till henne. Ellinor börjar rodna, precis som Liam, och hon lägger pizza-kartongerna i min famn, innan hon drar upp sitt rödorangea hår bakom öronen.

”Ehum, hej... Jag är Ellinor!”, sedan sträcker hon fram handen i tomma luften, och Louis tar den snabbt. ”Hej”, säger han snabbt, ”Jag är Louis, pojkvän till din kompis Yoana.”, Han skickar ett triumferande leende mot Zayn, och när Zayn skickar ett surt ansikte tillbaka, höjer jag på ögonbrynen och låter min blick vandra förvirrat mellan de två killarna, speciellt när Zayn går fram, ger Louis en lekfull knuff för att han ska gå bort, innan han fäster sin blick på mig, borrar fast sina bruna ögon i mina, tar Ellinors hand och säger; ”Hej! Jag är Zayn, Yoanas framtidapojkvän.”

Jag spänner käkarna, låter ett skratt porla ut ur min mun och skrattar ett tag innan jag inser att ingen annan skrattar, och då tystnar jag snabbt.

”Vad är det som är roligt?”, ler Zayn som släppt Ellinors hand och gått fram ett steg mot mig, och utan att tänka mig för backar jag undan så att min rygg trycks mot väggen.

”Inget!”, flämtar jag fram, ”Ni får ursäkta, men jag går till mitt rum! Ät pizzan ni!”, och innan jag insett det har små tårar börjat rinna nerför mina kinder, och jag springer förbi Zayn, Louis, Moa, Ellinor, Liam, Niall och Harry som ser allmänt chockade ut. Eller, Louis ser mer arg ut än chockad, och Moa ser medlidsam ut och Ellinor mest förvirrad, men de andra ser bara chockade ut.

Jag springer längs den korta korridoren, svänger in i rummet jag numera delar med Louis och kastar mig ner i sängen, där jag trycker ner kudden över huvudet, kastar täcket över mig och låter de oförklarliga tårarna blöta ner lakanet.

Någon kommer in i rummet.

”Syrran?”, frågar Niall och jag rör på mina ben lite så att han ser att jag är under täcket. Han kramar mig. ”Varför började du gråta och sprang iväg?”, frågar han och tar en tugga av något. Jag kan inte låta bli att sucka.

”Du måste först svara på en fråga; varför beställde du pizza?”, Niall drar av mig täcket och sliter loss kudden ur mitt grepp, vänder mitt huvud uppåt och klämmer åt mina kinder.

”Jag beställde inte pizza. Inte Louis, Zayn, Harry eller Moa heller. Alltså borde Liam ha gjort det, men han beställde igår så jag trodde att det var du. Nu är det din tur att svara.”, Han släpper mina kinder och jag drar mig undan och masserade dem. Kanske Liam höll på att bli ett pizzafreak. Eller så tyckte han att pizzabudet är snyggt. Jag flinar, innan jag vänder mig åt Niall för att svara på hans fråga.

”Jag vet inte varför jag började gråta”, säger jag sanningsenligt, ”Alltså, det var ju bara ett dåligt skämt när Zayn sa sådär så jag vet verkligen inte...”, Jag känner hur tårarna väller upp igen, och jag sliter åt mig kudden och hulkar in i den.

Niall tar tag i kudden igen och drar, men när jag inte släpper taget hur hårt han än tar i, lägger han armarna runt mig istället.

”Yoana...”, säger han allvarligt, och jag skakar på huvudet. Nej... säg det inte, tänker jag panikslaget, men han säger det ändå. Det som jag intalat mig inte är sant.

”Yoana, Zayn älskar dig.

Lite spänning ;)

/Johanna