Forever Young - Kapitel 5
”De är söta...”, viskar jag till Louis, som ger mig ett solskensleende innan han viskar tillbaka;
”Vet du något annat som är sött?”, Jag blinkar förvånat mot honom, sedan vrider jag läpparna till ett leende och svarar med oskuldsfull röst; ”Nej, vad?”. Louis leende blir ondskefullt, och han lägger vänstra handen runt min midja och högra runt mitt huvud, och jag tar ett djupt andetag när hans läppar snuddar mina. ”Det här”, mimar han med sina läppar mot mina, och sedan särar han på läpparna...
Zayn och Niall harklar sig samtidigt, och jag rycker till, men Louis håller fast mig så hårt att jag inte kan backa undan. ”
”Vad är det?”, fräser Louis medan han lägger armen beskyddande runt mig, och Zayn rynkar ögonbrynen mot honom, innan han suckar och ler vänligt mot mig.
”Bakom dig”, säger han och jag lyckas bryta mig loss från Louis för att vända mig om, och i dörren står en av mina gamla vänner från Sverige, Ellinor, och gapar, medan hennes ögon dols till hälften av hennes gröna keps. Jag ska precis fråga vad hon gör här, tills jag ser att det står ”Lebb's Pizza”, på kepsen, och att hon håller i fem stora pizza-kartonger.
”Johanna...?”, säger hon, ”One direction...?”, Hennes runda, röda underläpp börjar darra och hennes lilla näsa rynkas av nervositet. Jag tar tag i hennes arm och drar in henne i lägenheten.
”Eh, hej, Ellinor! Vad kul, jag visste inte att du var i Irland...”, Jag ler mjukt mot henne, försöker samtidigt få henne att släppa pizza-kartongerna eftersom hennes knogar vitnat av det hårda greppet. ”Hej...”, viskar hon försiktigt, samtidigt som Liam, Harry och Moa kommer in i köket.
”Pizza!”, säger Harry, Liam börjat rodna och klia sig i nacken, och Moa ger ifrån sig ett förtjust utrop.
”Ellinor, vad gör du här? Åh, pizza...! Niall?”, Hon vänder sig anklagande mot Niall, som skrattar och inte har en aning om att jag spridit ut hans hemlighet till henne. Ellinor börjar rodna, precis som Liam, och hon lägger pizza-kartongerna i min famn, innan hon drar upp sitt rödorangea hår bakom öronen.
”Ehum, hej... Jag är Ellinor!”, sedan sträcker hon fram handen i tomma luften, och Louis tar den snabbt. ”Hej”, säger han snabbt, ”Jag är Louis, pojkvän till din kompis Yoana.”, Han skickar ett triumferande leende mot Zayn, och när Zayn skickar ett surt ansikte tillbaka, höjer jag på ögonbrynen och låter min blick vandra förvirrat mellan de två killarna, speciellt när Zayn går fram, ger Louis en lekfull knuff för att han ska gå bort, innan han fäster sin blick på mig, borrar fast sina bruna ögon i mina, tar Ellinors hand och säger; ”Hej! Jag är Zayn, Yoanas framtidapojkvän.”
Jag spänner käkarna, låter ett skratt porla ut ur min mun och skrattar ett tag innan jag inser att ingen annan skrattar, och då tystnar jag snabbt.
”Vad är det som är roligt?”, ler Zayn som släppt Ellinors hand och gått fram ett steg mot mig, och utan att tänka mig för backar jag undan så att min rygg trycks mot väggen.
”Inget!”, flämtar jag fram, ”Ni får ursäkta, men jag går till mitt rum! Ät pizzan ni!”, och innan jag insett det har små tårar börjat rinna nerför mina kinder, och jag springer förbi Zayn, Louis, Moa, Ellinor, Liam, Niall och Harry som ser allmänt chockade ut. Eller, Louis ser mer arg ut än chockad, och Moa ser medlidsam ut och Ellinor mest förvirrad, men de andra ser bara chockade ut.
Jag springer längs den korta korridoren, svänger in i rummet jag numera delar med Louis och kastar mig ner i sängen, där jag trycker ner kudden över huvudet, kastar täcket över mig och låter de oförklarliga tårarna blöta ner lakanet.
Någon kommer in i rummet.
”Syrran?”, frågar Niall och jag rör på mina ben lite så att han ser att jag är under täcket. Han kramar mig. ”Varför började du gråta och sprang iväg?”, frågar han och tar en tugga av något. Jag kan inte låta bli att sucka.
”Du måste först svara på en fråga; varför beställde du pizza?”, Niall drar av mig täcket och sliter loss kudden ur mitt grepp, vänder mitt huvud uppåt och klämmer åt mina kinder.
”Jag beställde inte pizza. Inte Louis, Zayn, Harry eller Moa heller. Alltså borde Liam ha gjort det, men han beställde igår så jag trodde att det var du. Nu är det din tur att svara.”, Han släpper mina kinder och jag drar mig undan och masserade dem. Kanske Liam höll på att bli ett pizzafreak. Eller så tyckte han att pizzabudet är snyggt. Jag flinar, innan jag vänder mig åt Niall för att svara på hans fråga.
”Jag vet inte varför jag började gråta”, säger jag sanningsenligt, ”Alltså, det var ju bara ett dåligt skämt när Zayn sa sådär så jag vet verkligen inte...”, Jag känner hur tårarna väller upp igen, och jag sliter åt mig kudden och hulkar in i den.
Niall tar tag i kudden igen och drar, men när jag inte släpper taget hur hårt han än tar i, lägger han armarna runt mig istället.
”Yoana...”, säger han allvarligt, och jag skakar på huvudet. Nej... säg det inte, tänker jag panikslaget, men han säger det ändå. Det som jag intalat mig inte är sant.
”Yoana, Zayn älskar dig.
Lite spänning ;)
/Johanna