One Direction Novell

Tidigare:

"”Ska du åka?”, frågar jag mjukt, för hon behöver ju inte åka om hon inte vill, men hon tittar ilsket upp på mig och blottar sina vita tänder.

”Såklart!”, fräser hon, ”Jag ska hämnas!”"

Moas perspektiv:

Hennes käkar tuggar snabbt och hårt, flingorna krasar mellan hennes tänder och hon drar undan sitt blonda hår från ansiktet och slutar sedan äta, tittar ner i mjölken och flingorna. Hon skjuter bort tallriken, och jag ser hur hennes underläpp börjar darra.

”Du måste äta!”, säger jag högt och trycker skålen mot henne, ”Du ska faktiskt flyga idag. Du vet, trycket uppe i luften... Du vill inte spy...”, Hon börjar gråta, tyst, och drar tallriken nära sig och börjar äta igen, medan tårar droppar från hennes kinder och ner i skålen med mjölk.

”J-jag v-vill inte!”, gråter hon med munnen full av mosad mat, och jag gör en grimas, lutar huvudet i handen. Harry kommer in i rummet, med håret rakt upp och med ögonen halvslutna.

”Hur mycket är klockan?”, mumlar han och jag fylls av begär och längtan. Han hade valt att inte sova med mig i natt. Våra sängar som vi flyttat ihop till en dubbelsäng hade han flyttat isär och han hade förklarat det med att han behövde sin privattid. Som att han behövt privattid de andra kvällarna när det var jag som, långt in på natten, fick kvida efter privattid.

”Klockan är halv sex på morgonen, hjärtat.”, kurrar jag mjukt, och Harry tittar argt på mig en stund innan han vänder blicken mot Johanna och ignorerar mig. Jag känner hur mitt hjärta sjunker i bröstet, och det blir svårt att andas en stund.

”Varför är ni uppe så tidigt?”, viskar han och Johanna ger mig en medlidande blick, hon har uppenbarligen fattat vad vårat ”bråk” handlar om. Men hon är ju allt annat än dum.

”Jag ville spendera lite tid med Moa innan jag åker”, säger hon tyst och börjar peta runt i flingorna, och Harry biter sig i läppen. Jag kan inte hjälpa att jag börjar morra vid åsynen, och Harrys mungipor dras upp i ett fnittrande leende en sekund, innan han blir arg och stum igen. Jag rodnar till. Han måste hata mig.

Harrys perspektiv:

Hon är min!, skrek det i mitt huvud, men jag ignorerade det. Moa kysste Zayn. Zayn kysste Moa. Framför mig. Efter att de legat och pratat. Det bultar i mitt huvud, och jag gnäller till. Dumt att jag var tvungen att väckas av en mardröm, att jag var tvungen att famla efter Moas välbekanta, varma kropp och begrava ansiktet i hennes nakna, tröstande famn. I mörkret hade hon legat flera meter bort, med ansiktet vänt mot mig, kroppen hoprullad.

Hon är min! Jag suckar kallt och går fram och sätter mig bredvid Yoana, tar flingpaketet och börjar gräva i det. Ingen av tjejerna protesterar, och jag slutar genast. Det är verkligen inte kul att göra någonting utan att de protesterar.

”Så... vad ska ni göra på semestern?”, frågar Moa lågt, och nu är det min tur att morra. Hon fnittrar till, och trots att de har släckt i köket och det är mörkt ute, kan jag se hur Yoana börjar rodna.

”Kan ni sluta sända romantiska sexkänslor mellan varandra när jag sitter mellan er?”, frågar hon med ansiktet neråt, och jag backar undan lite från henne, brister i skratt precis som Moa.

”Nej, men allvarligt nu!”, skrattar jag och lägger fingret mot munnen för att tysta dem, ”Vad ska ni göra?”, Jag kan se hur Yoana börjar vrida sig på stolen och hur hennes käkar spänns när tar sats för att svara mig.

”Ingenting”, harklar hon fram, ”Jag ska förklara det för honom att han inte kan... göra så...”, hon tystnar, och jag ser hur hennes ögon blir blanka. Det ringer på dörren, och Yoana studsar upp.

”Åh, det är min taxi!”, säger hon högt, och kramar om Moa, innan hon börjar gå mot dörren.”

”Vänta!”, ropar den vackra brunetten framför mig, och jag sväljer, rufsar mig själv i håret, ”Dina väskor! Är du säker på att jag inte ska följa med? Ska inte Zayn följa med?”, Yoana skakar på huvudet.

”Zayn skulle ta mina väskor. Jag är snart arton, jag kan ta vara på mig själv. Zayn kommer senare. Vi ska åka på samma flyg, inte samtidigt.”, Hon brister i gråt, och det gör Moa också.

”Hur ska jag klara mig utan dig?”, snyftar hon och de båda kastar sig i varandras famnar. Jag tittar bort, och börjar äta på flingorna igen. Efter det blir det lite mer gråt och kramar, innan Yoana äntligen lyckas gå ut genom ytterdörren och det blir tyst igen. Moa torkar tårarna.
”Jaha”, säger hon kallt, ”Så du har... slutat vara sur på mig.”, Hon tittar åt sidan och jag sluter ögonen, pressar fingertopparna mot ögonlocken.

Moas perspektiv:

”Moa...”, kvider han ynkligt och jag fnyser till.

”Vad är det som har fått dig att ändra dig?”, säger jag fortfarande med blicken riktad ut genom fönstret, ”Du blev sugen på att hångla?”, jag vill låta tuff, men känner hur jag börjar darra på ordet hångla, och inom några sekunder gråter jag. Gud vad mycket tårar. Min tröja fläckas både av tårar som kommer från Johanna och tårar som kommer från mig, och Harry springer snabbt fram och omfamnar mig, låter sin tunga svepa under mina ögon och fånga upp tårarna. Jag slutar genast att gråta, känner att jag mot min vilja slappnar av i hans famn.

”Moa”, mumlar han med sina läppar mot min panna, och hans händer börjar röra sig i cirklar över min rygg, ”Jag älskar dig. Jag blev chockad. Arg. Avundsjuk, förbannad. Jag... förlåt mig. Förlåt mig, förlåt mig, förlåt mig!”, han stönar, och jag biter mig i läppen, vänder ansiktet uppåt, fångar upp hans underläpp mellan mina tänder.

”Jag vill egentligen inte förlåta dig”, säger jag tyst, låter fingrarna spela över baksidan av hans jeans, ”Men jag älskar dig också. Mer än jag trodde var möjligt.”, Han drar upp mig i sin famn, kysser mig och häver upp mig på bordet så att mina ögon är i höjd med hans.

”Jag har ingen ring”, säger han och faller ner på knä, och genast börjar minnen från Niall att spela i mitt huvud, men jag trycker bort dem och ägnar mig helt åt Harry, låter mina fingrar leka i hans hår, ”men jag lovar bort mitt hjärta till dig. Alltid. Vill du gifta dig med mig?”, jag börjar snyfta, låter fingertopparna snudda vid hans läppar, innan jag vänder mig bort.

”Mitt hjärta och min kärlek är din”, säger jag snyftandes, ”Men jag kan inte lova bort mig. Inte ens till dig... Inte än... Inte nu, när du har hela ditt liv framför dig...”, han tar mig i sin famn och kysser mig, och efter att han snuddar vid mina lår spelar inte ord någon roll längre...