One Direction Novell

Tidigare:

"”Mitt hjärta och min kärlek är din”, säger jag snyftandes, ”Men jag kan inte lova bort mig. Inte ens till dig... Inte än... Inte nu, när du har hela ditt liv framför dig...”, han tar mig i sin famn och kysser mig, och efter att han snuddar vid mina lår spelar inte ord någon roll längre..."

Johannas perspektiv:

Deras kroppar rör sig innanför fönstret, och när gardinerna dras ner ser jag allting. Harrys oklädda kropp som trycks mot hennes lika nakna, hans tunga som rör sig över hennes bröst. Jag känner mitt ansikte hetta till, och jag vänder bort blicken, vänder mig bort från deras heta scener. Med en lätt handgest beordrar jag den svarthåriga, storbystade chauffören att åka, och medan hjulen tyst rullar ut från gatan försöker jag få det jag nyss bevittnat ur huvudet.

Moas perspektiv:

Harmoni. Han är gjord för mig, jag var född för att göra detta med honom. Han låter sin mjuka, stora, varma hand lyfta mitt huvud så att våra blickar möts, min lätt avvikande och hans stark.

”Jag älskar dig”, flämtar han fram, och låter sina fingrar glida över min kropp. Jag grimaserar lätt, och suckar sedan till av, när min kropp exploderar av njutning. Jag mumlar något tillbaka, och begraver näsan i hans halsgrop, börjar nästan gråta. Min Harry, min Harry! Min man!

”Vi... kan fortsätta... i sovrummet...”, säger jag andfått och han nickar, lyfter upp mig och börjar bära mig mot sovrummet, innan han låter sin tunga börja vandra över min kropp...

”Godmorgon”, mumlar Harry när hans läppar har lämnat min panna. Jag slår upp ögonen, sträcker på mig och gäspar innan jag besvarar hans puss.

”Godmorgon, älskling”, säger jag och smakar extra på orden. Älskling. Enligt den digitala klocka som jag kastat på golvet under natten är klockan bara elva på förmiddagen, men jag känner mig mer utvilad än vad jag gjort på länge och när jag vrider mig om för att krypa ihop i Harrys famn, känner jag mig till och med rastlös.

”Har du något inplanerat idag?”, frågar Harry när han trycker sina läppar mot mina nyckelben, och jag ryser till för en sekund.

”Nej...”, säger jag förväntansfullt, men blir snabbt avbryten

”Varför låg era kläder i köket?”, Louis rycker upp dörren och kastar sig mot oss, försöker dra av oss täcket. Jag skriker till, men börjar sedan skratta, och Harry muttrar bara.

”Du är för ung för att förstå sådant, Lou”, säger han snabbt, och Louis skrattar till, rufsar om i hans hår.

”Tyst, unge!”, säger han och vänder sig sedan förväntansfullt mot mig, som rodnar och virar in sig ännu tätare i täcket, ”Har du berättat?”, frågar han glatt, och jag spänner öronen.

”Nej, Lou, och nu har du förstört överraskningen...”, Harry spänner blicken i honom, och han lägger snabbt händerna över munnen och undslipper sig ett snabbt 'Oops', innan jag griper tag i Harrys arm.

”Vadå?”, säger jag entusiastiskt, ”Vad för överraskning?”, Harry ger Louis en blick, innan han ger mig ett strålande leende. ”Du får veta vid frukosten!”, säger han snabbt, och jag putar ut med underläppen.

”Vad tråkigt!”, säger jag och vilar huvudet på hans bröst, och genast lyckas Louis tränga sig in mellan oss. Jag skriker till och när jag ska dra mig undan ramlar jag ur enkelsängen, eftersom vi inte hade tid att flytta ihop de två sängarna.

”Moa!”, flämtar Harry när jag suckande gnider mig på huvudet, och Louis skrattar.

”Moahaha!”, säger han högt och kramar om Harry, ”Nu är han min!”, jag suckar och trevar på golvet efter mina kläder men minns, efter en pinsam sekund, att jag glömt dem i köket. Mina trosor och min BH också! Jag biter mig i tungan för att hindra att mig själv från att skrika till, och sedan ställer jag mig upp, utan att bry sig om att Louis antagligen kan se mig naken. Hans blick är fäst vid Harry, som en riktigt gentleman, och Harry himlar med ögonen mot mig, men sedan lägger han armen om Louis och drar honom till sig, pussar i den äldre mannens hår.

”Vad mysigt”, säger jag ironiskt och kastar mig fram mot garderoben där jag tar fram de minst iögonenfallande kläder jag kan hitta; ett hudfärgat underklädersset, en svart t-shirt och ett par mörka jeans samt ett svart armband i läder. Snabbt kränger jag på mig dem, och vänder mig mot Harry som beundrande tittar på mig, med munnen lätt öppnad. Louis har ögonen slutna. Jag fnittrar och gör en lätt piruett framför honom, slår ut med armarna och ropar ”tadaa!”. Harry skrattar, och Louis öppnar prövande det ena ögat, ler ett leende utan glädje. Åh. Johanna. Jag känner hur mitt eget leende försvinner, och jag anstränger mig för att hitta tillbaka till det.

”Har Zayn åkt?”, frågar jag nyfiket, innan jag studsar fram till dörren utan att bry mig om hur Harry rycker till. Louis nickar.

”Han åkte för någon timme sedan”, säger han kallt, ”Ville inte låta Yoana vänta.” Det syns att han vill spotta, och han reser sig argt upp. Jag skäms. Alla hatar Zayn nu. Trots att han bara är kär.

”Vi går ut till frukosten nu, va?”, säger Harry stelt och reser sig upp, tar upp en röd tröja, kavaj och ett par beige byxor från golvet. Jag rynkar förvånat ögonbrynen.

”Vilka fina kläder du har...”, säger jag tyst och lägger plötsligt märke till att Louis också är lite uppklädd. Röda byxor, en randig t-shirt och ett par röda hängslen. Jag gapar. ,”Ska ni ha en konsert?!”, flämtar jag, och Harry mimar 'frukosten'. Han tar tag i mig och börjar dra mig ut ur rummet.