One Direction Novell

"”Det var snabbt. Och mycket mer vågat!”, ler Liam och Harry nickar imponerat. Jag fnittrar till och sätter mig i Harrys knä, pussar honom på näsan.

Twitterföljare, here I come."

Moas perspektiv:

”Hej!”, säger Harry glatt när en söt liten tolvårig tjej kommer upp. Jag ler stort mot henne, och hon ler tillbaka, osäkert.

”Är du verkligen tillsammans med henne?”, Hon pekar på mig, och mitt leende försvinner snabbt.

”Ja”, säger Harry fortfarande med en glad ton, och han tar emot skivan som hon ger honom, krafsar ner sin autograf på den och skickar den sedan vidare till Liam, ”Vi är tillsammans.”,

Den lilla tjejen blänger på mig, och jag blänger tillbaka. Allvarligt talat är jag inte förvånad över att de flesta som kommit till det stora köpcentret där killarna skulle ha meet&greet:n är så fientliga mot mig. Harry är ju trots allt den mest eftertraktade medlemmen av One Direction. Ellinor har mötts med mycket mer kärlek. När jag sneglar bort mot henne, hon sitter på andra sidan bordet, är hon i full färd med att glatt pladdrar på med ett fan. Jag knäpper händerna över magen, och lutar mig fram mot Harry innan en ny tjej hinner släppas fram.

”Det här var nog ingen bra idé!”, väser jag, och han tittar frågande på mig.

”Va?”, får han fram och jag inser att han är helt inne i att vara ”Harry Styles – tonårsidol”. Jag fnyser snabbt till, innan en kamera blixtrar mig i ansiktet så att jag påminns om att inte göra några elaka eller fula miner då allt syns och dokumenteras. Jag drar upp mungiporna och lutar mig ännu närmre honom, efter att han har signerat en plansch och givit en kram.

”Alla hatar mig!”, får jag fram och han tittar konstigt på mig, innan han pussar mig på kinden.

”Såklart inte. Alla älskar dig.”, sedan vänder han sig mot en till tjej, som ger mig fingret när Harry tittar bort. Jag lägger huvudet i händerna, suckar och sluter ögonen.

Johannas perspektiv:

Solen skiner för fult, vinden blåser lätt och varmt, vattnet skvalpar behagligt och bredvid mig ligger Zayn med utbredda armar och ben och solar. Hans mun rör sig långsamt när han mimar till någon låt som långsamt ekar ut ur den gammaldags radio som redan fanns i det hotellrum som vi fick dela på och som vi tagit med till stranden. Egentligen borde jag vara lycklig. Detta hade varit en underbar dröm, för någon vecka sedan. Nu var det bara en mardröm. Varje gång jag sluter ögonen ser jag hans ansikte framför mig. Hans leende, hans spända arm och hans skratt. Hur han blivit mer och mer allvarlig under tiden som vi varit tillsammans. Jag sluter ögonen, vänder upp ansiktet mot solen och sätter mig upp från den kritvita strand som täcker den långa stranden.

Långsamt börjar jag gå mot havet, och jag slutar inte förrän Zayn omfamnar mig bakifrån, han skrattar och välter mig så att jag hamnar i den vita sanden. Jag ler mjukt mot honom, tar hans ansikte mellan mina händer och kysser honom mjukt på munnen, och sedan rullar vi tillsammans ner i vattnet, han med badbyxor och jag med kläder.

”I love you.”, säger han och kramar mig, låter de perfekta läpparna glida upp i ett leende, och jag pressar fram ett likadant leende samtidigt som det skriker i min hjärna att jag inte kan göra det här. Jag förtjänar inte Zayn. Miljoner tjejer drömmer om honom, drömmer om den chans som jag stampar på och våldtar. Jag ställer mig upp och drar av mig den vita tröjan och jeans-shortsen, slänger dem på stranden och blottar en vitrandig bikini.

”Kom!”, säger jag glatt och börjar halvjogga mot de djupare vattnen, där jag stannar och låter vattnet flyta upp över axlarna och halsen. Han kommer efter, skrattar och tar mig i sin famn, kramar mig och lyfter upp mig, låter mig skrattande vrida mig över vattenytan, sedan drar han ner mig för en kyss.

Jag är så äcklig, tänker jag bedrövat när jag låter mina händer glida över hans nacke och dra honom närmre, Jag tänker på Louis när Zayn finns här. Jag borde gilla Zayn. Fan vad äcklig jag är.

Sedan kysser jag honom ännu hårdare.

Moas perspektiv:

På iPhonens skärm trängs mer hat än vad jag någonsin trott att jag skulle få se i hela mitt liv. Snuskiga meddelanden blandas med rena dödshoten och trots att jag har fått flera tusen nya följare, känner jag mig bara misslyckad.

Jag stänger ner iPhonen och stoppar ner den i fickan, rätar på mig och försöker se ett slut på den kö som under dagen i köpcentret killarna hade signering i bara växt, och när jag inte kan göra det, försöker jag bara se glad ut. Som att det lyckas speciellt bra.

”Vad stod det?”, frågar Harry, ”Något riktigt hemskt?”, Jag blir inte förvånad över att Harry förstår att det var hat som stod på Twitter, och jag suckar bedrövat.

”Usch ja!”, säger jag högt, och sänker sedan rösten när jag drar till mig arga blickar, ”Jag har gått från en avundad tjejkompis till One Direction, till en hat-ikon, Harrys flickvän.”, Jag ler förälskat mot honom, trevar efter hans hand under bordet, ”Men det var det såklart värt.”, Han ler mot mig, men leendet är så förbannat sorgset att jag får en klump i halsen.

”Jag är så ledsen”, får han fram, ”Jag vill verkligen inte göra så mot dig. Jag vet hur hatad du blir... Förlåt”, han ger mig en intensiv blick som får mig att rodna, och jag besvarar den med en puss.

”Vad fin du är”, säger jag mjukt, ”Men du behöver verkligen inte vara ledsen för min skull. Jag trivs här, bredvid dig, framför fansen.”, Plötsligt harklar sig Louis i micken.

”Jag vill... också erkänna en sak faktiskt. Jag har också en flickvän.”, Jag höjer ena ögonbrynet, lutar mig fram och mimar 'WHAT?!' till honom, men han skakar bara på huvudet. Har han och Johanna blivit ihop igen? En varm känsla fyller plötsligt mitt inre, och löften om dubbeldejter och dubbelbröllop dyker upp i mitt huvud.

”Jaha...”, säger Harry och tittar förvånat på honom, lutar sig fram mot micken, ”Får vi veta den lyckliga tjejens namn? Börjar det på Y?”, Han ser glatt på Louis, och fastän besvikna suckar hörs från kön ser jag hur alla fansen lutar sig fram. Louis ler stort.

”Nej, inte direkt”, säger han och jag flämtar till, ”Vi har inte varit tillsammans så länge, eller något, men vi vet båda vad vi vill, och vi är kära. My, du vet vem du är.”