One Direction Novell

”Jag vill inte!”, gråtskriker hon och jag sväljer, börjar dra henne mot bordet. Inga ord hjälper hennes tårar, inser jag, bara vissheten om att det inte är något barn.

”Ser du”, viskar jag och sträcker testet som visar att hon inte är gravid mot henne, ”Det var inget. Inget alls.”, Hon nickar, stryker bort tårarna och ler. Jag sväljer oroligt, tar upp mitt test, och skriker till.

Två blåa streck. Gravid.

”Herregud.”, Moa lägger armarna om mig, borrar in näsan i mitt hår, ”Herregud! Stackars liten!”, Hon stryker mig över ryggen, och jag tvingar mig själv att svälja. Mitt synfält blir allt mer suddigt jag börjar hulka, och innan jag hinner hindra dem börjar tårar plaska ner på golvet. Gravid.

”Det gör ingenting...”, snyftar jag snabbt, mest för att trösta mig själv än för att prata med Moa, ”Jag ska bara inte visa Louis... abort... barnmorska... Zayn!”, Jag rycker till, slänger upp huvudet och reser mig snabbt upp eftersom jag fallit ihop på golvet. Jag grabbar tag i Moa, tar hennes tröjkrage mellan mina båda händer och ruskar henne.

”Jag måste kontakta Zayn!”, Såklart. Zayn måste veta vad jag ska göra. Jag släpper Moa, tar upp min misslyckade glittriga mobil ur fickan och slår hans nummer. Efter två signaler svarar han.

”Hej, Yoana.”, Jag kan nästan höra hur han ler, ”What's up?”, jag sväljer.

”Borde inte du vara inne på en bio?”, pressar jag fram, och han skrattar till.

”Borde inte du vara det också? Varför hängde inte du med?”, jag biter ihop tänderna.

”Jag hoppas att filmen inte var bra, för du måste komma nu. Nu, jag menar allvar. Du måste följa med mig till sjukhuset.”, Han slutar skratta.

”Vadå, har du gjort dig illa?”, Får han fram, och jag snyftar oavsiktligt till.

”Nej, men mitt graviditetstest...!”; han suckar i luren.

”Yoana...”, han suckar en gång till, och jag muttrar fram en svordom mot honom, ”Det kan inte ha gått så fort... Det kan inte visa något än. Det måste ha varit fel.”, Jag skakar på huvudet.

”Nej...!”, säger jag och drar handen genom håret, trampar nervöst på ställen, ”Det var rätt!”, Jag kan höra hur han börjar gå, och jag hoppas att det är mot lägenheten.

”Nej. Det är inte rätt, det lovar jag dig. Hur många test har du gjort? Testa tre.”, Jag sväljer.

”Zayn! Jag är rädd, okej? Jag vill bara åka till ett sjukhus och ta reda på om det... det stämmer.”, jag sänker rösten, och tvingar mig själv att svälja för att fukta strupen som börjat kännas snustorr.

”Okej då. Jag är strax där. Håll ut, Yoana. Jag älskar dig.”, han lägger på, och jag biter ihop käkarna igen, lutar mig mot Moa vars hud stramar över käkarna.

”Jag vet att det kommer gå bra...”, säger hon och när hon låter läpparna snudda min panna överväldigas jag av den moderskänsla som hon utstrålar.

”Du skulle, kommer menar jag, bli en bra mamma”, mumlar jag, ”till skillnad från mig. Jag... jag passar helt enkelt inte som mamma. Och Louis älskar barn.”, Jag börjar nästan gråta igen, och Moa lyfter sitt huvud från mitt och tittar förvånat på mig.

”Så du menar allvar?”, frågar hon chockat, och trots den otäcka situationen jag befinner mig i, kan jag inte låta bli att skratta till.

”Med vad?”, jag ler och hon sluter ögonen.

”Med Louis.”, mitt leende försvinner, och jag ger henne en snabb käftsmäll med öppen handflata, som gör att hon backar några steg bakåt med en snabbt svullnande kind. Hon sluter ögonen, och jag kliver fram för att ge henne en käftsmäll till, när hon håller upp handen, fortfarande med ögonen slutna.

”Vad menar du med det?!”, skriker jag och knyter båda händerna så att mina naglar borras in i handflatorna. Hennes ögon är tårade när hon öppnar dem.

”Du verkar inte vara så allvarlig med honom”, säger hon svagt, ”Du verkar vara intresserad av Zayn samtidigt.”, Jag ler igen, och sträcker försiktigt fram en hand för att klappa henne över den oskadade kinden.

”Jag är inte intresserad av Zayn. Inte på det viset.”, det knyter sig lätt i min mage när jag verkligen insett vad jag gjort, ”Jag... förlåt mig! Jag menade inte att slå dig, jag...”, hon tystar mig genom att le.

”Det är okej. Jag förstår dig. Alltså, jag skulle också slå dig om du sa att jag inte verkade allvarlig med Harry.”, ett snett leende leker över hennes läppar, och plötsligt slås dörren i hallen upp. Både jag och Moa rycker till när Zayn rusar in i rummet, och utan att kunna hejda mig börjar jag genast gråta.

Zayn rusar snabbt fram till mig, han tar mig i sin famn och borrar in sin näsa i min halsgrop, och jag sluter ögonen och njuter av hans värme tills jag kommer ihåg vad Moa sagt om att jag inte verkar allvarlig med Louis, och då bryter jag snabbt kramen.

”Jag vill åka nu, kan du göra det?”, får jag fram och jag ser honom dölja ett sårat ansikte, innan han nickar.

”Visst. Kan du köra, jag har druckit lite.”, Jag vill gärna säga att man inte dricker på en bio och undra vart han egentligen varit, men istället nickar jag.

”Visst. Nu drar vi.”