One Direction Novell

”Niall är en romantisk kille.”, säger jag, ”Han har inte träffat dig på över fem år, och innan dess sågs ni bara snabbt en gång. Han har livnärt sin kärlek på tanken av dig. Nu har du sagt ja till hans frieri, hur uppeldad tror du att det har gjort honom?”, Jag vill inte låta anklagande, men det är så jag låter, men ändå så börjar Moa inte gråta igen. Tvärtemot ser hon faktiskt gladare ut än vad hon brukar, när hon i ett snabbt steg ställer sig upp, knyter nävarna och ler ner mot mig.

”Då får jag väl visa honom att jag inte är ett dugg intresserad av att ha honom som pojkvän eller man.”

Jag höjer ögonbrynen, suckar djupt.

”Alltså, jag vet inte vad du har planerat, men gör ingenting för hemskt, för det... Han är min bror.”, Jag biter ihop käkarna, men Moa bara skrattar, åter igen på ett strålande humör.

”Nej, nej, jag tänkte mer på dubbeldejter med dig och Louis, jag och Harry, och att jag kysser Harry ofta och mycket och...”, något i hennes röst sa mig att hon inte hade så mycket emot hennes planer för att visa Niall att hon inte var intresserad, och jag slutade lyssna på henne efter en stund.

Djupt inom mig, bakom all avsky för att han friat till min bästa vän, tycker jag synd om min kära bror vars kärlek var så stark att han till och med friade till en minderårig.

”Uhn.... Ska vi gå tillbaka?”, frågar jag samtidigt som jag undrar för mig själv hur många gången idag jag sagt just den meningen, ”Det är ju ändå... en fest. Du kanske kan behöva en sådan?”, jag ler tappert, och hon nickar, lätt irriterat över att jag avbrutit henne när hon pratat om sina smarta planer.

”Vänta!”, säger hon ändå när jag vänder mig om för att gå, och jag stannar till mitt i ett steg när hon tar tag i min ärm, ”Snälla... säg ingenting till Niall. Jag... vet fortfarande inte riktigt vad... jag känner för honom.”, Jag ger henne en konstig blick, vägrar att känna medlidande och förståelse för henne. Zayn. En stor klump börjar slå rot i min hals, och jag sväljer upprepande för att få bort den.

”Absolut”, säger jag, ”Du vet fortfarande inte om du är intresserad. Okej. Jag fattar. Det är alright.”, Jag sväljer igen, och Moa tar tag i min armbåge, tvingar mig att se på henne eftersom min blick irrat iväg.

”Vad är det?”, säger hon skarpt, och jag tvingar mig själv att le glatt.

”Inget. Absolut ingenting...”, jag smäller igen munnen innan mer nervöst babbel slinker ut, och plötsligt slår dörren upp. Jag rycker till av det skarpa ljudet, innan jag får dörren i bakhuvudet och med huvudet fyllt av smärta faller till golvet.

”Yoana?”, Ett oroligt ansikte förmörkar min syn, och efter att jag blivit så klar i huvudet att jag kan känna igen ansiktet, börjar jag rodna.

”Louis?!”, får jag fram, och gnyr sedan till av den plötsligt tilltagande huvudvärken, och Louis lägger en sval, silkeslen hand på min panna som får mig att sucka av njutning.

”Du svimmade när jag... krockade med dig.”, Han ler ursäktande, och jag ger honom ett blekt leende.

”Åh.”, säger jag tyst, ”Förlåt... Vart är jag?”, plötsligt panikslagen flackar jag runt med blicken i det okända rummet, inser att jag ligger i en okänd säng, men Louis tar mitt huvud i sina händer och kysser mig för att få mig lugn, och genast slappnar jag av i hans händer, och allt eftersom kyssen djupnar släpper huvudvärken och jag lyckas till och med sätta mig upp för att trycka fast Louis huvud vid mitt, och när kyssen bryts är det Louis som gör det. Hans andetag är djupa och rosslande, och han hostar några gånger innan han tar sig samman tillräckligt för att titta upp i mitt förolämpade ansikte.

”Förlåt”, flämtar han, ”Det var underbart, men jag fick ingen luft. Inte ens jag kan hålla andan i mer än två minuter. Och jag lovar dig, den där kyssen varade längre än två minuter.”, Han ler på ett ”bad boi”-vis, och jag gör en hastig inandning, fylls av en djup kärlekskänsla som suddar bort alla tankar på Zayn och på vart vi är någonstans och på Niall och Moa.

”Kyss mig.”, kräver jag argt och Louis är inte sen av att svara på min begäran, och såfort han slingrat sina armar och ben runt mig, rullar jag runt så att han trycks ner mot den varma madrassen, tar tag i hans handleder och håller fast de också.

”Jag älskar dig”, säger vi båda samtidigt, och med ett hungrigt begär slukar vi varandra.

”Aj...”, gnyr jag när jag sätter på duschen, och Louis ger mig en orolig blick, och jag kyler mig snabbt med händerna fastän det är för sent för blyghet.

”Vad är det?”, frågar han mjukt och lirkande, och jag ger honom en djävulsk blick, samtidigt som jag börjar tvåla in mig med den duschlotion som redan fanns i duschen.

”Louis, du tog det inte så försiktigt, vet du...”, jag blänger på honom lite, tills jag åter igen grimaserar över den lätt molande värken i nedre magtrakten. Han ger mig en ytterligare orolig blick.

”Jag vill fortfarande veta vart vi är, vet du.”, säger jag och byter snabbt samtalsämne, och Louis drar snabbt av sig handduken han har runt höfterna, och jag tittar artigt bort även när han kliver in i duschen. Han låter sina läppar nudda min hals, och jag känner hur mitt ansikte börjar hetta när han lägger armarna runt mig.

”Vi åkte till sjukhuset först”, viskar han och trycker läpparna mot min hals, ”Men de sa att det inte var någon fara fastän du fortfarande var medvetslös, så de skjutsade oss till det här hotellet. Moa och Harry bor i rummet bredvid.”, Jag nickar fastän jag slutade bry mig om vart vi befann oss, igen, när hans läppar nuddade min hals.

”Okej”, trycker jag fram mellan korta andetag, ”så vi ska typ äta middag med dem?”, Han flyttar läpparna från min hals och låter sina vackra ögon möta mina.

”Om typ tjugo minuter ska vi mötas utanför vårat rum, så du får skynda dig att fräscha upp dig nu”, han ler och tvekar lite innan han fortsätter att prata, ”Zayn kom förbi med dina kläder så att du inte behöver ha de som du haft hela dagen.”, Han kysser mig, och sekunden innan jag förlorar mig själv i hans omfamning tänker jag att vi aldrig kommer hinna på tjugo minuter....