One Direction Novell

"Hej!", Harry går glatt fram till mig, eftersom jag ställt mig och surat i ett hörn, och med sig släpar han på en tjej. Jag höjer förvånat ena ögonbrynet medan jag kritiskt betraktar tjejen, som efter en stund börjar skruva nervöst på sig. Hennes tjocka bruna hår räcker henne ungefär till skulderbladen, hon är ungefär ett huvud längre än vad jag är, hennes nästan olivfärgade hy är sunt solbränd och hennes gröna ögon gnistrar och är omgivna av tjocka ögonfransar. Hon är väldigt olik Ellinor, vars hår ligger som eldslågor på hennes axlar, hon har blek hy precis som jag och hennes ögon är mjukt chokladbruna.

Både Ellinor och My är väldigt söta.

”Det här är Majj.”, säger Harry, och tjejen knäpper till honom på armen.

”MY heter jag!”, säger hon och skrattar, och hon blottar två rader av skinande tänder, som jag avundsjukt stirrar på en stund, innan jag ruskar på mig och tar mig samman.

”Är det ett svenskt namn?”, frågar jag och hon nickar glatt, ”Vad kul! Jag bodde också i Sverige tills jag var tolv och fick reda på att jag hade en halvbror i Irland.”, Jag skickar en kärleksfull blick mot Niall, som ställt sig och pratat med en halvleende Moa, samtidigt som han snackar med några av sina kompisar. Hela rummet är fyllda av dem, av Nialls kompisar.

”Åh! Vad kul! Så du kände alltså Moa och Ellinor då?”, Jag log, skrattade till lite och nickade.

”Ja. Alltså, Moa har kommit och hälsat på lite då och då, så vi har hållit kontakten så, men Ellinor har jag inte sett på fem år... Hon har verkligen blivit vacker.”, Jag ler som en stolt förälder när jag låter blicken svepa runt i rummet för att hitta Ellinor som sitter och pratar med Liam i en fåtölj. Den är så liten att deras höfter och axlar trycks mot varandra, och de rodnar båda två, så det är rätt lätt att se att det inte bara är Liam som gillar henne, utan att hon gillar honom också.

”Eller hur?”, Harry vänder sig till mig, och jag rycker till, inser plötsligt att My gått och att jag och Harry står ensamma i ett hörn.

”Öh, va? Jag hörde inte...”, säger jag lite groggy, och Harry trycker ihop sina läppar.

”Niall gillar Moa, sa jag!”, säger han lite fräsigt, och jag förstår att det är ett känsligt ämne eftersom Harry inte ofta fräser, men eftersom jag inte vill sprida ut hans hemlighet till så få personer som möjligt rycker jag på axlarna.

”Jag och Niall är inte så att vi berättar hemligheter för varandra”, ljuger jag, ”Men om du vill kan jag försöka få honom att berätta för dig.”, Harry biter ihop käkarna.

”Du ljuger!”, säger han och tar en uppretad slurk ur den vita plastmugg fylld med röd vätska som han har i handen, ”Du klipper med ögonen!”

Jag skakade nervöst på huvudet. ”Nej!”, säger jag argt, ”Jag går och frågar nu!”, sedan gav jag honom ett rufs i hans lockiga hår, innan jag gick förbi honom.

Niall och Moa var inte kvar i rummet. Irriterat går jag fram till Zayn som sitter vid sin dator igen, där jag tar tag i hans t-shirt och fräser; ”Vart gick Niall?”,

Han ler mot mig, sänder ett tweet och tar en klunk ur en likadan plastmugg som Harry, innan han lyfter ett solbränt, ringbeklätt finger och pekar mot dörren som leder ut till korridoren mot sovrummen. Jag ger honom en försiktig kram, ingenting allvarligt, innan jag börjar knuffa mig fram genom folkmassan för att komma till dörren.

”Klockan är inte ens fyra än!”, ropar jag, ”Det är för tidigt för fest!”, Jag stöter in i Ellinor, som ger mig en förvånad blick. Hon står och pratar med My, Liam syns inte till, och ingen av dem håller i något glas. Det förvånar mig inte, Ellinor är lika gammal som jag och jag antar att My är underårig precis som henne.

”Hej, Johanna!”, säger Ellinor glatt, ”Letar du efter Moa?” Jag nickar och My klappar mig på axeln. ”Vi också. Niall gick iväg med henne för ett tag sen, och hon såg livrädd ut, så vi hade tänkt rädda henne om hon höll på att bli våldtagen eller något.” Det låter som ett skämt, men eftersom både My och Ellinor ser gravallvarliga ut undviker jag att skratta. Istället nickar jag.

”Alright. Zayn sa att de gick ut från dörren där”, jag nickar mot den vita ekdörren, ”Vill ni hänga med och leta efter henne?”,

Som svar räckte de ut sina händer, och tillsammans banade vi väg genom det virvlande partyhavet samtidigt som rummet verkade fyllas av mer och mer folk för varje sekund. Till slut nådde vi dörren, samtidigt som ett tyst skrik hördes. Ellinor stelnade till, My lutade sig framåt och jag kände hur en kall kåre letade sig fram över min ryggrad.

Snabbt började jag springa längs den korta korridoren mot mitt rum, för ja, skriket kom från mitt rum, och jag tryckte ner handtaget beredd på det värsta...

”Johanna?”, Niall tittar förvånat på mig, men jag ignorerar honom för att låta blicken glida över Moa. Hon ser ut att må bra, hennes bruna hår ligger slätt och vackert som vanligt, och alla hennes kläder var på. Det enda som var annorlunda var att tårar rann nerför hennes olivfärgade kinder.

Jag låter mig själv titta på Niall. Där är det värre, han står på knä, med en ask framför sig. Inuti asken blänker en diamantprydd guldring.

”Åh, jävlar.”, säger jag.