Forever Young - Kapitel 14
”Okej, gumman”, säger han mjukt, ”Tack för att du förklarade dig.”, En varm känsla sprider sig i mitt inre, och vi kysser varandra. En kyss som avbryts först efter ett par minuter när Moa kommer ut igen. Hennes ansikte är så vitt att jag fruktar att hon ska svimma, och jag skyndar mig fram för att ta hennes test. Positivt. Jag kvider till. ”Moa..”, får jag fram, och hon skakar på huvudet.
”Nej”, säger hon högt, ”Det måste vara fel.”, Hon biter sig i läppen, och jag griper tag i hennes arm, tvingar henne att se på mig.
”Du visste det redan.”, säger jag stelt, eftersom jag känner henne, och hon spärrar upp ögonen.
”Ja”, kvider hon, ”jag visste det. När man inte får sin mens fastän det har gått en och en halv vecka sedan man skulle få den, börjar man misstänka saker.”, Hennes ögonfransar väts och jag suckar till, av smärta.
”Jag älskar dig, det kommer bli bra”, får jag bra eftersom man lätt får idétorka av graviditetssituationer. Hon kramar mig försiktigt, och jag nickar mot Louis , Moa behöver ringa Harry.
”Moa, du kanske behöver ringa Harry...”, viskar min söta pojkvän som jag är någotlunda otrogen mot, och jag ler mot henne när hon skakar på huvudet.
”Det är så pinsamt”, säger hon och jag suckar.
”Vad? Vad är pinsamt...”, jag ger henne en skarp blick, och hon undviker den snabbt.
”Jag.. att inte säga det med hans vackra ansikte framför mig...”, jag ser mig runt i rummet, grabbar tag i en poster av One Direction som hänger på en vägg och ger den till henne.
”Så”, säger jag glatt och ironiskt, ”Nu får du se honom.” Moa skrattar till, men ser sedan snabbt olycklig ut igen.
”Louis”, säger hon, ”Ring Harry och säg åt honom att komma till Starbucks. Eller, säg till honom att komma till stället vi hade vår första dejt på.”, hon ler kärleksfullt och jag biter ihop käkarna, nickar mot Louis och han tar fram sin vita iPhone och när han låser upp den ser jag mycket väl att det är en bild på mig som pryder framsidan. På bilden är jag mycket yngre än vad jag är nu, kanske tretton år gammal, och jag ser att den kommer från Nialls dator.
Det är faktiskt en av de enda bilder jag är nöjd av från min dator. Solen lyser och om man inte skulle ha zoomat in på mitt ansikte som det är på Louis bild, skulle man se att jag håller om Moa. Jag ler.
Samtidigt som jag nu reflekterar över bilden tänker jag att istället för att ha en bild på alla som bor i lägenheten, inklusive Moa men eftersom hon nu är gravid kanske hon har flyttat in för alltid, borde jag ha en bild på Louis.
”Hej, Harry”, Louis varma röst som han alltid får när han pratar med Harry väcker mig ur mina tankar, och jag kramar om honom, ger honom en kyss samtidigt som han hummar när Harry säger något. Moa harklar sig bakom mig, och jag rycker snabbt till och drar mig undan, ”Moa har någonting viktigt att säga till dig.”, jag kramar om min bästa vän, och hennes ögon tåras igen. Jag drar snabbt med tummarna under hennes ögon för att fånga upp tårarna som trillar ner. Louis lägger på, och han nickar mot mig. Jag vet redan vad jag ska säga.
”Han kommer snart”, jag ger henne en till kram, ”Så du kan sätta dig ner och... ta hand om din mage.”, jag ler och leder henne in till vardagsrummet där jag parkerar henne på en soffa.
Efter att jag ”parkerat” henne, går jag tillbaka till Louis som biter sig i läppen och kramar mig.
”Egentligen hoppas, eller skulle ha hoppats, att det var du som var gravid.”, Jag sluter ögonen, lutar huvudet mot hans breda bröst och sluter ögonen. Såklart att jag vet det, Louis gillar barn.
”Okej. Det gör inte jag. Jag är glad över att jag inte var gravid.”, Jag möter hans blick och tvingar fram ett tappert leende, men han skakar på sitt huvud.
Dörren öppnas. I öppningen står Harry och flämtar, hans lockiga hår är genomsvettigt och i hans armhålor tränger svettfläckar genom hans gråa tröja. Han har antagligen sprungit hit.
Jag lutar huvudet mot Louis bröst, pekar mot vardagsrummet och Harry höjer ögonbrynen. Jag sväljer, går ifrån Louis som motvilligt släpper mig och sedan tar jag Harrys hand, börjar leda honom mot vardagsrummet.
”Är hon skadad?”, väser han högt och jag ger honom en isande blick, kastar ner honom i soffan bredvid Moa som snabbt och förvånat flyttar på sig. Harry tar hennes händer, och ger henne en sådan passionerad blick att jag knappt kan slita mig från soffan och till dörröppningen, där jag hukar ihop bredvid Louis och tjuvtittar.
”Hur mår du?”, frågar Harry högt och desperat, och Moa ler lugnt mot honom, trygg nu när någon annan är mer rädd än vad hon är.
”Jag mår bara bra, men jag och Johanna, vi tog... graviditetstest.”, Harry lutar sig genast fram, hans ögon spärras plötsligt upp av förväntan och nu blir Moa darrig och rädd igen, när inte Harry verkar var det längre.
”Ja?”, andas han flämtande, ”Vad visade det?”, Hon sväljer, jag ser hur hennes underläpp darrar men det verkar inte Harry märka.
”Det visade positivt, så jag är gravid. Jag ville bara säga det ansikte mot ansikte.”, hon ler mycket tappert, och Harry skrattar till och kramar min bästa kompis, som stelt sitter kvar. Harrys händer börjar röra sig i cirklar över hennes mage, och fastän jag inte är Moa kan jag känna att hon känner sig bortglömd när hennes mans blick är intensivt fäst vid det liv som gror i hennes mage.
Jag grabbar tag i Louis.
”Vart skickade du iväg de andra grabbarna och tjejerna?”, frågar jag och undrar plötsligt varför jag inte märkte att de gick iväg. Alla var ju här när jag och Louis kom.
”Jo”, säger Louis, ”Eftersom Harry var ensam på en meet&greet så skickade jag de andra efter.”, ett leende drar över hans läppar, som sedan trycks mot mina, mjukt och försiktigt. Jag ler.
”Harry verkar gilla det”, viskar jag mot hans läppar, och när han försiktigt öppnar sin mun, drar jag mig undan medan mitt leende växer, ”Vi tar din dator och gosar framför en film.”, säger jag krävande, och efter en liten besviken blick från Louis får jag ett gnistrande leende.
”Superidé!”, säger han och han tar min hand för att börja leda mig mot vårt numera gemensamma sovrum.
/Johanna
Kommentarer