One Direction Novell

”Okej, kan pappan kliva undan lite?”, jag rodnar av det faktum att den söta sjuksköterskan i vit rock kallar Zayn för pappa, samtidigt som jag är rädd för att hon kallar honom pappa. Som att det är säkert att jag är gravid.

”Hm, vi får snart resultatet av vår skanning, men allvarligt talat tror jag inte att den kommer visa något. Om det var igår...”, jag avbryter henne.

”Tre dagar sedan”, hon ger mig en irriterad blick.

”Okej då, tre dagar sedan, så tror jag inte att det visar. Om du inte vill ha barn, använd...”, jag slutar lyssna, och vänder blicken mot väggen. Just då kommer en annan sjuksköterska in. Hon ler lätt, och skyndar fram för att sätta sig på den säng jag sitter på.

”Du är tyvärr inte gravid.”, säger hon och ger den andra sjuksköterskan en glad blick, ”Sådär. Nu fick jag säga det. Du skickar iväg dem.”, sedan reser hon sig upp och går iväg igen, medan den första sjuksköterskan irriterat tittar efter henne.

”Ursäkta Alice”, suckar hon tillslut, ”Hon är nyanställd. Men, jag antar att ni får gå nu.”, hon tar fram en handduk och torkar av min mage, och jag ryser till, innan jag med Zayns hjälp reser mig upp.

”Är du säker på att jag inte är gravid?”, säger jag misstänksamt, och sjuksköterskan nickar så ivrigt att hennes röda, högt uppsatta hår guppar.

”Självklart. Gå hem nu, hejdå!”, hon sjasar iväg oss, samtidigt som hon trycker ihop min hand med Zayns. Jag rodnar lätt. Självklart hade jag ljugit för Moa förut när jag sa att jag inte hade känslor för Zayn på det sättet. Och det gör mig illamående, för i mitt hjärta älskar jag både Zayn och Louis. Jag är en idiot. En helt nerkärad idiot.

”När ska ni ut på tour igen?”, frågar jag när vi går genom sjukhuskorridorerna hand i hand. Han rycker lätt på axlarna, ger mig ett snett leende.

”Kanske om ett halvår eller något sådant, vill du hänga med då?”, jag sväljer, tittar bort och känner leendet försvinna när jag inser när jag måste säga för att ta avstånd från Zayn, något som är fullständigt nödvändigt.

”Ja, med Louis.”, orden rullar likt stora lerklumpar ut ur min mun, och det är nästan så att det bränner inom mig när jag ser Zayns plågade min, men det han säger hade jag inte ens kunnat föreställa mig.

”Du kommer vara min om ett halvår, så du får följa med mig.”, han tar min andra hand, och trycker upp mig mot väggen efter att snabbt ha försäkrat sig om att ingen var i närheten. Självklart finns det övervakningskameror, men jag antar att han inte bryr sig om dem.

Hans mjuka, varma läppar finner snabbt mina, och jag låter honom kyssa mig, jag suckar till och med, innan jag inser vad vi gör, då jag snabbt börjar vrida mig för att komma loss. Zayn släpper mig snabbt, efter att ha gett mig en puss på kinden.

”Var det så dåligt?”, säger han besviket, och jag skakar på huvudet.

”Nej. Det var för bra.”, han tittar förvånat och förvirrat på mig, och jag skakar på huvudet igen. Jag kan ju inte,tänker jag och försöker tränga de snuskiga tankarna om Zayn ur huvudet, samtidigt som en ny tanke dyker upp. Moa. Testen. Vi lade båda våra test på bordet, sedan sprang vi iväg. Jag blundar. Jag tog fel test.

Moa tog mitt test, det som visade negativt. Herregud.

Jag känner hur jag öppnar munnen, men jag hör inget skrik, jag hör hur Zayn trycker händerna för öronen innan han tar tag i mig.

”Vad är det?!”, skriker han för att överrösta mig, och mitt skrik övergår i snyftningar.

”Jag tog... fel test. Vi blandade ihop dem. Moas test visade positivt och mitt visade negativt. Det stämmer helt. Hon och Harry flyttade ihop för två veckor sedan, och eftersom båda egentligen är sådana snuskhumrar är det inte konstigt om de hade... eh... sex..”, Zayn skrattar lättat, och jag blir lätt irriterad. Bryr han sig inte om Moa, som kanske är gravid? Jag får fram mobilen igen, och Zayn griper tag i den.

”Nej.”, säger han allvarligt och mörkt, och jag kan inte hjälpa att mitt hjärta börjar bulta extra hårt, ”En sådan sak säger man ansikte mot ansikte.”, Han ger mig ett glatt leende för att släta över de allvarliga orden, och jag ger honom en mycket vänskaplig kyss på kinden.

”Tack”, säger jag, ”På vägen hem köper vi ett graviditetstest.”, Han nickar, och när jag tar hans hand för att gå känns allt mycket enklare och samtidigt mycket svårare.

”Du hade rätt.”, Moas underläpp darrar när hon räcker fram det tredje positiva graviditetstestet, och jag räcker fram ett fjärde. Bredvid mig står Louis med armarna runt mig, och när han håller på med mitt hår och gosar i min nacke kan jag inte låta bli att få skuldkänslor, men när Moa går in på toaletten igen försvinner de och ersätts av oro.

”Sötnos”, viskar jag och Louis mumlar 'ja?' till svar, ”Om Moa får positivt på det här testet, får du övertala henne att ringa Harry.”, Jag tystnar, fast jag känner att jag måste be om ursäkt för att jag inte ringde honom när jag trodde jag var gravid. Jag sluter ögonen.

”Louis, förlåt mig. Jag skulle ha ringt dig. Du skulle i alla fall vara pappan om jag hade ett barn.”, Louis tittar oroligt och misstänksamt på mig, och jag sväljer, ”Zayn är bara min vän, och det är väl därför det kändes lättare. Ska vi sova i din säng i natt?”, Louis armar slappnar av, och han skrattar till.

”Okej, gumman”, säger han mjukt, ”Tack för att du förklarade dig.”, En varm känsla sprider sig i mitt inre, och vi kysser varandra. En kyss som avbryts först efter ett par minuter när Moa kommer ut igen. Hennes ansikte är så vitt att jag fruktar att hon ska svimma, och jag skyndar mig fram för att ta hennes test. Positivt. Jag kvider till. ”Moa..”, får jag fram, och hon skakar på huvudet.

”Nej”, säger hon högt, ”Det måste vara fel.”, Hon biter sig i läppen, och jag griper tag i hennes arm, tvingar henne att se på mig.

Oväntat?

/Johanna