Forever Young - Kapitel 2
"Moa sa hejdå, och jag tryckte bort samtalet.
”Så, hon kommer alltså? Jag trodde att allt det där var tomt prat...”, Niall suckade, för att verka besviken, men jag såg hur hans ögon glans till. Jag bet mig i kinden.
”NIALL!”, fräste jag, ”Säg inte att du fortfarande är kär i henne? Åh, herregud!”, Han rodnade till, och jag knöt nävarna för att hindra mig själv från att slå honom.
”Yoana, lägg av, jag får väl vara kär i vem jag vill. Och dessutom kan ingen hindra mig från att gilla henne.”, Han sa det sista med en snäll röst, och lade till ett snällt och gulligt leende efter det, men jag muttrade fram något elakt och i mitt huvud bestämde jag mig för att hindra Niall från att bli ihop med min bästa vän."
”Hallå?”, hördes ett litet rop och en dörr slängdes igen i hallen. Jag ryckte till, snurrade runt och ignorerade Niall för en sekund, lät mig själv rusa mot hallen, knuffa Harry ur vägen genom vardagsrummet och slänga mig in i brunettens famn. Moa raglade fram och tillbaka lite för att hitta balansen, innan hon slog armarna och mig och skrattade till.
”Hej! Vad kul! Liam var skitgullig och skjutsade mig, eller hur?”, jag tittade upp mot Moa, som tittade mot Liam som stod bredvid med hennes väskor. Liams blick uttryckte vänlighet, och visst, Moas blick uttryckte fangirling, men ingen kärlek. Jag pustade ut. Det skulle vara jobbigt om jag var tvungen att hindra Liam OCH Niall från att bli ihop med min bästa vän.
”Öh, Yoana, jag...”, Harrys röst hördes från öppningen från hallen till korridoren mellan alla rum, och jag stelnade till. Moas blick hade vänts från Liam till Harry, och hennes mun hade fallit vidöppen. Hennes mandelformade, grönbruna ögon var vidöppna och glimmande. Jag behövde inte ens titta på Harry för att fatta att han också stirrade sådär.
”Hej!”, pep Moa till och virade en lång, nötbrun lock runt sitt finger. Jag himlade med ögonen. ”Harry, det här är Moa. Moa, det här är Harry. Krama varandra som ett hej.”, Det var som att jag uttalat en order, för både Harry och Moa tog ett steg framåt och kramade varandra så innerligt att jag nästan trodde att de var nykära, vilket de kanske var. ”Moa”, sa Harry, ”Snyggt namn. Vill du spela wii?” Han log stort, och Moa log tillbaka med hela ansiktet. ”Visst. Om jag får vara wiikontrol ett.”, och så gick de mot vardagsrummet.
Konstigt nog kände jag mig inte arg för att Moas och Harrys blickar utstrålade kärlek, jag kände mig bara lugn och glad när Moa lutade sitt huvud mot Harrys axel, och det lugna blev kvar även fast Moa flyttade över till Harrys rum(då fick Louis flytta till mitt) på den tredje natten, och jag blev till och med ännu gladare när jag såg hur Niall gled omkring och försökte hålla på med Moas hår och ansikte och ännu mer intima ställen, och hur Moa alltid gled undan med ett leende som visade att hon var i sjunde himlen och inte riktigt kunde se de som var kvar här på jorden. Harry gled omkring i samma slags trans, och den enda gången de faktiskt såg oss andra var när de mötte varandra, då deras blickar möttes och sedan for iväg för att hitta något som kunde hindra de båda från att tvingas prata med varandra. De var båda så pinsamt blyga.
Samtidigt som Harry och Moa lärde känna varandra allt mer, bestämde jag mig för att skita i att Niall var min bror och att Louis var en av hans bästa vänner, eftersom Niall antagligen inte tog hänsyn till det.
”Vad läser du, Louis?”, frågade jag tyst, när jag låg nedbäddad i min säng och Louis låg och läste i den säng som Moa skulle haft. Han krökte sidan han var på till ett hundöra, och lade ner boken på sitt nattduksbord innan han lade sig ned och rullade över på sidan för att kunna titta på mig. ”Ingenting.”, log han busigt, och det började fladdra i min mage, och nu gjorde jag ingenting för att stoppa det.
”Åh, okej...”, sade jag mjukt och fladdrade lite med ögonfransarna, innan jag började pluta med underläppen för att visa att jag var missnöjd. Genast hävde sig Louis upp på armbågen och gav spärrade upp sina vackra, blågråa ögon och lutade sig mot mig, och genast hamnade hans ansikte alldeles intill mig eftersom våra sängar bara låg någon meter ifrån varandra, och plötsligt skämdes jag över att jag låg i bara ett tunt linne och underbyxor.
”Vad är det?”, frågade han med minst lika mjuk röst som jag haft, och jag rös till, kände hur mitt ansikte hettades upp. ”Eh... Jag... Jag...fryser.”, sade jag stammande och oskyldigt, och han flinade till.
”Vill du att jag ska värma dig?”, Hans flin försvann och hans ansikte blev helt allvarligt, när han lutade sig fram och jag lutade mig fram och jag kände hans andedräkt mot mina darrande läppar, och när de möttes var det som att hela världen bestod av de där mjuka läpparna...
/Johanna