One Direction Novell

”Kan du ge mig popcornen, Zayn?”, frågade Niall för tjugotredje gången, och både jag och Harry gastade ur oss ”Tyst, Niall!”, för tjugotredje gången det också.

Vi satt hopklämda i den lilla röda soffa som vi köpt på loppis några månader tidigare, Zayn längst till höger, Harry och Liam i mitten, Louis till vänster och jag som låg över dem alla fyra, med handen rufsande i Nialls hår, eftersom han satt på golvet precis inom räckhåll för mig.

På den stora platttv'n spelades den senaste ”Transformers”-filmen, men det var egentligen ingen som tittade på den. Zayn hade för länge sedan somnat, med handen i popcornskålen, efter att han varit uppe tills fyra på morgonen lyckades inte ens han vara fräsch, Liam pratade med Louis som för en gångs skull inte hade en randig tröja på sig, den var lila, precis som de andra killarna hade han på sig en tröja som ett galet fans gett till gänget, Niall åt varmkorv, glass och popcorn och jag och Harry försökte titta på filmen, något som var väldigt svårt.

Irriterad tog jag upp huvudet ur Louis knä, han försökte trycka ned mig igen, men jag reste mig upp och klev fram och stängde av huvudet. Genast började alla förutom Zayn protestera, men jag tystade dem snabbt genom att slå handen i det ljusa träbordet så hårt att det ekade i huset.

Alla hoppade till. ”Om ni tänker sitta här och lata er istället för att titta på filmen, kan ni väl städa? Kom igen, det är bara kök, vardagsrum och toalett plus era egna sovrum!”, sade jag trött, ”Min bästis kommer i morgon, minns ni?”, jag såg strängt på var och en av killarna i tur och ordning, speciellt på Zayn som äntligen vaknat och vars ringar under ögonen fick honom att se gammal ut.

”Och så har vi ju balkongpoolen att städa, också.”, sade Louis tyst, han hade hävt sig upp ur soffan och ställt sig bredvid mig. Jag rodnade lite när hans hand nuddade min, men sedan skakade jag snabbt av mig rodnaden. Louis var min brors bästa vän, det var därför jag fått bo med honom, Louis, Harry, Liam och Zayn när jag inte hade någonstans att bo.

Jag såg upp mot Louis och log. ”Just det, så därför måste vi börja städa.”, sa jag, och efter några stön gick alla med på det. ”Bra!”, log Louis och började dela in alla i arbetsteam, ”Jag och Yoana städar allas rum, Harry och Niall städar köket och vardagsrummet och Liam och Zayn städar toaletten och utomhuspoolen. Okey?”

Han tog min hand och log mot mig som för att säga ”är det okej att jag bestämde, du brukar ju vilja bestämma?” och jag gav honom en vänskaplig puss på kinden.

Jag gick igenom huset och granskade allting med en kritisk blick, och när jag kollat igenom hela den stora takvåningen i den stora lägenhetsbyggnaden gav jag alla killarna en stor kram, och kramen varade extra länge hos Louis, och sedan började min mobil vibrera i bakfickan, jag drog mig besviken ur Louis varma omfamning och tryckte upp min iPhone ur de svarta jeansen.

”Ja, det är Johanna?”, sa jag på svenska eftersom jag såg att det var svenskt nummer, inte ett irländskt. ”Hej, det är Moa!”, sade en upphetsad tjejröst, och jag skrek snabbt till.

”Heej! Är du här snart?”, jag tryckte iväg Harry och Louis som tryckte sina öron nära min telefon och försökte tjuvlyssna. Den upphetsade röstens omålade lycka dämpades en aning.
”Jag har varit här i snart tjugo minuter... Jag skulle ju komma klockan ett! Vad har du hört?”, Jag kände mig lite stött när jag kollade klockan på min iPhone och såg att den stod på 12.46.

”Förlåt mig, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt! Jag skickar Liam att hämta dig!”, Jag hörde ett litet flämt, och sedan en röst som ansträngde sig för att låta lugn. ”Oh shit, för en sekund glömde jag att du bor tillsammans med DEM.”, Jag log. ”Det är inte så coolt, jag lovar. Vänta, en sekund Moa...”, jag lyfte telefonen från örat, och tog tag i Liams hår. ”Liam, åk och hämta Moa nu!”, sade jag och log nöjt när jag såg honom först lipa åt mig och sedan gå mot ytterdörren.

”Jag tycker du ska ta det lite lugnt med killarna”, sade Moa anklagande, ”Du är faktiskt bara sjutton, så de kan lätt överglänsa dig i vuxen-skap.”, Jag skrattade till.

”Mossi, ingen av de här killarna är ens i närheten av att vara vuxna!”, jag avfyrade ett leende mot Niall som stannat kvar med mig, och som nu himlade med ögonen åt mig, sin lillasyster.

”Johannaaa... Åh, vänta, han är här! Liam, alltså! Gud, tack för att du gav mig registreringsnumret för annars skulle jag inte känna igen honom. Alltså, han har gigantiska solbrillor och en blond, lång peruk! Vem har det, liksom? Och oj, vad snabbt han kom! Bor ni nära flygplatsen. HEJ!”,

Jag hörde ljudet av en dörr som öppnades och stängdes, och hur en motor brummade.

”Jag lägger på, Moa. Vi ses om fem minuter!”

Moa sa hejdå, och jag tryckte bort samtalet.

”Så, hon kommer alltså? Jag trodde att allt det där var tomt prat...”, Niall suckade, för att verka besviken, men jag såg hur hans ögon glans till. Jag bet mig i kinden.

”NIALL!”, fräste jag, ”Säg inte att du fortfarande är kär i henne? Åh, herregud!”, Han rodnade till, och jag knöt nävarna för att hindra mig själv från att slå honom.

”Yoana, lägg av, jag får väl vara kär i vem jag vill. Och dessutom kan ingen hindra mig från att gilla henne.”, Han sa det sista med en snäll röst, och lade till ett snällt och gulligt leende efter det, men jag muttrade fram något elakt och i mitt huvud bestämde jag mig för att hindra Niall från att bli ihop med min bästa vän.